Kategoriarkiv: Vardag

BF +2

Jo så är det. Ingen bäbis har anlänt ännu. Men det är ganska soft denna gången. Första gången gick jag över 2 veckor och var knäckt av uttråkning och väntan i en folk-tomt Stockholm. Andra gången var jag helt slut på 2800 meters höjd i ett trist Quito, och fick vänta en vecka extra. Denna gången känns det därför ganska soft att det dröjer. Visst är jag stor och otymplig och har inte så mycket för mig mer än att kolla Netflix och fixa här hemma medan barnen är på förskolan. Idag följde min syster Annica med mig till barnmorskan och allt såg bra ut typ. Sen gjorde vi Frölunda torg en sväng och köpte prytlar av olika slag. Det enda (och det är väldigt ytligt) är att jag endast kan gå runt i gravidtajts och stora t-shirts, samt mina bekväma jumpaskor. Så det är inte jätteroligt att gå in på fräcka G-RAW och kolla jeans med fräscha storasystern. Ja ja, vad kan jag göra 🙂

Just nu tittar jag på Tro Hopp & Kärlek, där vi faktiskt känner två av tjejerna (Anna-Klara och Karin) och känner till pastorn. Ska bli intressant och följa, och väldigt roligt att det pratas tro i tv på ett ”vanligt” sätt.

Nu får vi se om nästa inlägg handlar om en nyfödd eller om väntan.

Tills vi ses igen…

/Emma

Färdigbäddat i vagnen

Färdigbäddat i vagnen

Tjockis...

Tjockis…

Det kan väl ändå inte vara meningen att det ska vara så här?

Skärmdump från UNHCRs hemsida.

Skärmdump från UNHCRs hemsida.

Pausar upp en stund i min väntan på att förlossning ska börja och drabbas av bilder från Medelhavet. Det kan väl ändå inte vara meningen att det ska vara så här? Den lilla pojken som ligger med ansiktet ner i sanden, han har drunknat påväg över det farliga vattnet och här sitter jag och vet inte riktigt vad jag kan göra.

Nu har vi varit här i Sverige i ca 3 månader och fått vila och bara vara i vår lilla bubbla. Jag ska ärligt säga att jag inte brytt mig om någon annan än min familj och mina vänner dessa månader, sista tiden i Ecuador gav vi allt till människorna där och sen tog min kraft slut. Men nu växer det där fröt i mig igen. Det kan väl ändå inte vara meningen att jag bara ska söka min lycka och de minas välbefinnande. Jag kan inte blunda längre för människor som lider av krig och som flyr för sina liv. Vissa hamnar här i Sverige. Så vad kan jag göra? Behöver lite hjälp, för jag vet inte vart jag ska vända mig. Skänka pengar till olika organisationer vet jag att jag kan, men vart kan jag vända mig här i Göteborg om jag vill hjälpa och möta människor som behöver mig?

Jag ställer mig helt fullt bakom politiker som har ett hjärta för människor på flykt. T.ex Angela Merkel eller Annie Lööf. Vi kan inte låta SD ta mer spelrum och utnyttja denna fruktansvärda situation som är just nu. Vi måste visa solidaritet med de minsta. Vågar vi se varje människa i statistiken? Vågar vi se värdet av varje själ? Eller blir det bara siffror och något långt borta som ställer till problem för vårt ”perfekta” Sverige?

Jag önskar så att jag hade mer kunskap och mer ingångar för att naturligt möta dessa människor. Efter åren i Ecuador, där människor för visso inte var på flykt, men som många gånger levde på existensminimum och kämpade varje dag lärde jag mig så mycket om varje människas innersta behov, efter mat och vatten så är det faktiskt att bli sedd. Att bara finns bredvid och lyssna och trösta är grunden till tillit och kanske det som gör att personen orkar ta nästa steg. Jag vill vara en medvandrare en medmänniska!

Men nu tillbaka till min verklighet. På söndag är det beräknat att vår lilla bäbis ska komma, den får gärna komma tidigare, för nu är det segt. På samma gång har Samuel börjat jobba och jag är ensam (har dock fantastisk hjälp från mina föräldrar och svärföräldrar) med två barn, därav den lille verkar ha kommit in i någon otroligt arg/besviken-period och inget man gör för honom passar. Säger bara; orka lite till 🙂

/Emma

Enkelhet?

Funderar på vad det ska bli av vår blogg nu när vi återvänt till Sverige… Just nu står vi ju på paus innan hösten drar igång. Men det känns på samma gång trist att sluta skriva. Vad tycker ni?

Får ofta frågan om jag längtar tillbaka till Ecuador och om vi kommit in i livet här i Sverige ännu?… Svaret är lite olika varje dag. Vi saknar inte Ecuador just nu faktiskt. Det var så intensivt den sista tiden att det inte hade hållit mycket längre och att vi var redo att bryta upp. Så att komma till Sverige var som att få andas ut på riktigt för första gången på väldigt länge. Och på frågan om vi kommit in i det. Ja det har vi, men vi känner oss stundtals som UFOn. Vi bor som ni vet i Fiskebäck, så kontrasterna från Ecuador och Jipijapa blir enorma. Vi är den udda familjen med snart tre barn som bor inneboende i en liten lägenhet i en villa, medan våra vänner har kommit milslångt på ”utveckligsstegen”. Missförstå mig inte, jag är så glad för alla som har det gott och nått sina mål m.m. Men för oss blir det så konkret att vi ”ligger efter”. Vi är ganska softa med det hela, vi vet att vi satsat vårt i något annat och att det finns saker förberedda för oss också. Men ibland slås jag av det.

(Om någon vän läser detta och känner sig träffad, så ska du veta att jag är så glad för er och lägger ingen värdering i hur ni lever)

Funderingar som ”vad är viktigt i livet” kommer ofta. Vad är kvalitet i livet? Enkelhet återkommer jag till då. Men vad är enkelhet?

Det är onsdagsmorgon och idag ska jag faktiskt inte leva i enkelhet… För idag styr mamma, min syster Malin och syskonbarnen Jenny och Linnea ner till Ullared för att spendera våra pengar. Här ska det shoppas dagis-kläder, rengöringsmedel och presenter till stundande födelsedagar. Galenskap, men grejen är ju den att man tjänar på det även om det kommer svida på kontot när man står där i kassan med alla sina gula kassar. Men jag ska vara sansad och vettig (Ha ha ha) Mysigt också med en utflykt!

Samuel gick upp 4 i morse för att åka ut och fiska med sin bästis Kenneth. De satsar järnet på fiske och är ute ofta med vår lilla båt… Ser fram emot många öringar till middag.

God bless!

/Emma

Bokslut

Detta är vårt avsluts-brev som vi skickade till församlingarna som stöttat oss under dessa åren. Tyckte det blev en bra sammanfattning av allt vi gjort…

Om en månad landstiger vi svensk mark på riktigt igen. Efter lite mer än tre år här i Ecuador är det dags att packa ihop och återvända till Sverige. Många blandade känslor är i omlopp dessa veckor. Längtan att få komma hem, packa ihop ett hus, arbetet med att ta farväl och avsluta vår del av arbetet här och sen inte att glömma tröttheten i en enda skön röra.

Under tre år hinner det hända så otroligt mycket och tiden går både fort och långsamt. När vi ser tillbaka på åren här så ser vi på år av glädje och utmaning, men också mycket kamp. Man kan förbereda sig till en viss del innan man ger sig iväg, men aldrig på verkligheten man möter på plats. Vi som familj har gått igenom mycket. Sigrid var nästan 2 år när vi kom hit och nu fyller hon 5 i sommar och är en skön liten dam. Hon är mer ecuadorian i sitt sätt än svensk och hon funderar mycket kring Sverige och allt som vi ska göra där. Mest ser hon fram emot sin cykel som väntar på henne. Silas som nu är 1,7 år flyttar till ett nytt land för första gången. Trots att han är så liten så tror vi att Ecuador har format honom mycket och vi hoppas han bär det med sig hela livet. I magen väntar även nummer tre som föds i september. Så vi kan ju lätt säga att dessa åren varit produktiva och vi snart utökat vår lilla familj till 5 personer. Att bilda familj på samma gång som man lär känna en ny plats, ny kultur och nytt arbete har varit utmanande för oss. Vi har formats om mycket och kommer inte tillbaka till Sverige som samma personer som åkte ut. Ska bli intressant att se hur det påverkat oss när vi hamnar i den svenska kontexten igen.

Så var har vi gjort?

Här kommer en liten sammanfattning; Först och främst har vi försökt tjäna Gud och människor! Och han har lett oss genom allt. När allt rullar på i 110 km/h och man inte vet vart det ska ta vägen så har vi fått sansa oss många gånger och söka hans vilja i allt.

Vi kom till Ecuador 18 april 2012. Läste spanska i tre månader i huvudstaden Quito. Efter det flyttade vi ner till Jipijapa och började arbeta i församlingen ”La Divina Gracia” (Den Gudomliga Nåden). Vi började vårt arbete med att inrikta oss på ledarna i församlingen och försökte bygga upp ett stabilare ledarskap. Hela processen att lära känna och få förtroende har tagit tid, men också gett resultat. Som svenskar har vi många gånger fått kämpa med att ledare skall vara auktoritära och ”allsmäktiga”, vilket för oss är främmande. Vi tror på ett tydligt ledarskap, men att ledaren är en del i ett team.

Vi har jobbat mycket med trasiga relationer och trasliga familjesituationer. Vi har fått se människor resa sig upp och våga ta nya steg i tro. Vi har sett unga par med små barn som varit påväg att gå åt olika håll, men som funnit varandra på ett djupare plan och blivit hela familjer.

Vår församling är inte stor och i antal människor har den inte vuxit avsevärt. I augusti 2013 gick en stor del av medlemmarna ur och antalet halverades. En tuff tid för oss alla och många kände stor sorg för de ”förlorade” syskonen. Men tiden har gått och vi vet att de som lämnade gick vidare och de som är kvar funnit frid över det. Nu är antalet medlemmar tillbaka på ungefär samma siffra som då, men med nya människor.

Vi vet att vi blivit ifrågasatta här i Ecuador från olika håll, då man inte sett resultat i antal medlemmar och självklart hade vi också velat se att församlingen vuxit mer. Men för oss personligen har det ingen betydelse. De människor vi fått dela livet med här, som vi fått se växa i tro, vet vi att vi lagt rätt energi på. Vi har många gånger återkommit till att vi är ”såningsmän” och tankarna för oss till Johannes Döparen, som fick gå före Jesus och bereda mark för något ännu större. Det kanske inte alltid är enklaste eller roligaste uppgiften, att göra grovarbetet och någon annan får ta till sig ”äran”. Men åter igen känner vi otrolig ödmjukhet i att fått denna uppgift av Gud. Vi ser med glädje och förhoppning på framtiden och på bibelordet: Lukas 10:2 Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.

Finns så otroligt mycket att skriva om och vi skulle vilja dela varje medlems personliga vittnesbörd här med er. Men ni kan hitta några av dem på vår blogg. 

Kaffedrömmar

Det andra stora projektet vi varit med och startat upp är ”Café Grandioso”, församlingens kaffeprojekt. Allt började med att Samuel som alltid haft ett hjärta för kaffe började prata med folk om kaffe här i Jipijapa. Stadens slogan är ”sultanen av kaffe” men vi hade inte hört mycket om någon produktion, även om vi sett övergivna fabriker m.m. När han började fråga bubblade det inom folk och mer eller mindre alla hade någon historik kring kaffe. De äldsta i församlingen berättade hur de som barn hjälpte sina föräldrar att skörda och rosta kaffe. Så kom idéen att vi skulle starta ett projekt med ekologiskt och rättvist kaffe med kaffebönder i Jipijapa.

Efter snart två års arbete har vi ca 11500 ekologiska plantor, en mark på nästan 8 hektar och en projektbeskrivning klar. Det hela är ett samarbete mellan Equmeniakyrkan i Sverige, med ekonomisk hjälp från lokala Equmeniakyrkor, FACE här i Ecuador och vår kaffe-förening här i Jipijapa. Arbetet skall ledas av den lokala föreningen som består av kaffeodlare och medlemmar i församlingen. Om ca tre år är den första skörden klar och då är tanken att bönorna skall rostas här i Jipijapa och sen exporteras till Sverige och till bl.a er församling… (?!?)

Under dessa tre år har vi även funnits med i den nationella kyrkan arbete (Iglesia Del Pacto Evangelico Del Ecuador). Samuel var under 2013 med i pastorsrådet, vilket gav honom kunskap och bättre förståelse kring hur kyrkan fungerar, men när Silas föddes fungerade det inte att lämna familjen varje månad för möten runtomkring i landet. Under åren har Emma funnits med i arbetet kring kommunikation. När vi kom fanns ingen hemsida och kommunikationen hade ingen struktur. Nu har de en fungerande hemsida kommunikationsarbetet är i full gång. Men det är inte bara tack vare Emma, hon har jobbat i ett team som gjort ett toppenjobb. Ni hittar hemsidan på: www.iglesiadelpacto.org.

Men där vi trivts bäst är här i Jipijapa, med våra syskon i församlingen. Vår sista månad kommer vara fylld av avsked och avslut. Och visst kommer det bli jobbiga dagar framöver, men vi känner att nu är det dags att gå vidare till nya utmaningar. Vilka de är vet vi inte idag, men vi lägger allt i Guds hand och ledning och ber om er förbön i allt som komma skall.

Vi ser fram emot att komma och hälsa på er snart.

Till sist vill vi säga TACK! Finns inget bättre ord att ge er. Ert stöd har varit så otroligt viktigt för oss och vi är glada att ni stöttat oss. Vi hoppas att er kontakt med församlingen kommer fortsätta även i framtiden.

Välsignelser till er alla!

//Samuel, Emma, Sigrid och Silas GunnarssonDSC_6844_familjen_gunnarsson_2015_www

En välkommen hjälp

kaffe_manos

Kaffeplantor som ska sättas i påsar

Vi fortsätter i samma spår som tidigare, KAFFE. Nu har vi satt nästan 10000 plantor i påsar och arbetet avancerar men det går lite långsamt och är tidskrävande. Det som fått lida är själva församlingsarbetet. Men nu har en ny pastor börjat på deltid i församlingen och tanken är att han tar över helt när vi åker om några månader (Va bara några månader kvar!) Han heter Smith Franco och har tidigare arbetat som pastor i församlingen El Shaddai i Montecristi och är lärare för Pactos seminarie i distriktet. Bara de tre veckorna som han varit hos oss har känts toppen och som en välsignelse för oss. Han har gjort hembesök och haft samtal, han har hand om bibelstudierna och har predikat. Han är hos oss på onsdagar och söndagar.
Ni vet när man tappat styrfart och har svårt att komma igång igen, så har det känts lite för oss det sista, men med Smiths hjälp känns det som vi är på fötter igen.

På fredag åker vi till Santo Domingo och ska vara med på Pactokyrkans årsmöte; nr 67. Jag har varit med i arbetet med förberedelserna genom att göra en affisch och i gruppen Comunión har vi arbetat fram den nya logotypen för kyrkan, samt en ny hemsida. Allt detta ska presenteras under helgen. Ska bli spännande att se hur reaktionerna blir. Vi hoppas på goda!
Vi har även äran att ha Equmeniakyrkans ”president”: Lasse Svensson hos oss under veckan. Idag landar han i Quito och ska bara med Hermanssons i några dagar, sen asamblean och sen ett dygn hos oss här i Jipijapa. Det ser vi fram emot. (Hoppas hinna ta med honom att äta på stranden i Puerto Cayo, så han får se lite Stilla hav också)

Förra veckan var kanske inte den bästa för familjen Gunnarsson, jag blev mer eller mindre sängliggande i flera dagar och Samuel fick kämpa med projektet och att ta hand om barn och mig, men han är strong! Man märker i dessa stunder att man är ganska sårbar utan släkt och vänner som kan ställa upp. Så förra veckan var dagar av längtan till Sverige. Men nu känns allt mycket bättre igen och vi har tagit nya tag.

/Emma

Skärmavbild 2015-01-20 kl. 10.33.11

Smith Franco (bild lånad från hans FB)

Vår egen jul

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi har haft en fin jul! Annorlunda men fin. Vi firade den 24:e på vårt eget sätt, med lite julklappar till barnen på morgonen och skype med alla i Sverige. Sen lagade vi julmat, vilket blev den bästa julmaten vi någonsin ätit 🙂 Toppade det hela med julmust, som jag köpte när vi var hemma i Sverige i oktober! På kvällen hade vi fest i kyrkan med medlemmarna. Det blev bra, trots att det hela kom igång över två timmar för sent. (Vi glömde helt bort att traditionen är att den tid man utsatt för en fest innebär att man kommer tidigast en timma sent, för den svenska själen är detta otroligt stressande 🙂 )
Själva julen firas här den 25:e, med start vid midnatt. Då hälsar alla varandra ”Feliz Navidad”, typ som vid 12-slaget på nyår i Sverige. Men vi valde att åka iväg den 25:e och sova över i vårt älskade Montañita en natt. Vi behövde lite ledighet och jag önskar att det var fler dagar där för vädret var underbart och vi badade och njöt. Men igår åkte vi hem igen, för kaffeprojektet måste rulla vidare.

Hoppas alla ni har haft en fin jul, välsignad av familj och vänner!

God fortsättning!!!

/Emma

Söker du boende i Göteborg?

LÄGENHETEN UTHYRD!!!!!

Känner du någon som behöver ett boende bara under våren i Göteborg?

Vi har en lägenhet i en villa i Fiskebäck. Vi hyr den redan från mitten av januari, men eftersom vi är i Ecuador, så står den tom i några månader. Därför söker vi hyresgäst från mitten av januari – sista maj.

Det är en tvåa i en övervåning på en villa, bra hyra, omöblerad och trevliga värdar!

Vi söker en person eller ett par, som är rök- och djurfria, som inte använder alkohol i hemmet och som är skötsamma.

Maila oss på: emmagunnarssson@gmail.com

Julkänsla

Ja den infinner sig lite i alla fall. Igår hittade vi våra julsaker och pysslade lite till granen. Känslan kanske inte är den samma som i Sverige, men här i Jipijapa har folk börjat sätta upp sina blinkande ljusslingor med julsånger som blinkar i takt till ljusen, plastgranar i varje hus (så även i vårt) och man säljer julgrejer i stånden i centrum. Sigrid och Silas öppnar varje morgon adventskalendrar och får sin lilla chokladbit. Sigrid följer julkalendern på SVTPlay och tycker den är spännande. VI har bakat lussebullar (trots felläsning av recept, men tredje gången gillt) och även gjort lite julgodis.

Vi går mot varmare tider också, nu börjar högsäsongen här på kusten, varmt och regn i massor. Tror det blir en till fläkt i julklapp till familjen.

Hur julen kommer firas har vi inte hunnit tänka på så mycket. Vi accepterar att det blir vår första jul utan någon familj på länge, men vi kommer förmodligen fira tillsammans med medlemmarna i församlingen. De är ju vår familj här! Känns faktist helt okej för oss. Till nyår åker vi nog iväg på något roligt tillsammans med vänner.

Snart är det bara ett halvår kvar tills vi återvänder till Sverige. Nedräkning, sammanfattning, avslut, fortsättning. Funderingar kring framtiden. Men vi lägger det i Guds händer och ber att han ska ge oss vägledning och visdom i allt.

Och här ett julkort till alla er:

julkort_2014x

Bra dag

Idag var en bra dag! Varje vecka kommer vår kära Lucrecia och hjälper oss med städning. En välsignelse för oss. Men inte bara det, dagen har flutit på bra på ett sånt där vardagligt sätt. Så som det ska vara 🙂 Sigrid gjorde sina läxor utan problem och Silas har varit glad. (som vanligt) Hunden har inte kissat inne jättemånga gånger idag….

DSC_4760_sigridxI eftermiddag har jag och två unga mammor varit med en stor barnaskara i parken i centrum. Skönt för mig att komma ut och för barnen också. Just nu är Samuel på styrelsemöte i kyrkan, och jag hoppas han avlutar dagen fint han också.

Igår firade vi 8-årig bröllopsdag! När vi satt på vår favo-restaurang i Puerto Cayo i går och njöt, sa Samuel: Detta är den bästa bröllopsdagen på flera år. Allt jag kan säga är: tack för att jag får vara din fru och dela detta livet med dig.

I måndags hade vi ”Damas”, och det blev en riktigt bra kväll. Vi delade olika tankar kring Guds kärlek och utgick från Efesiebrevet. Jag kan bli så tagen av dessa kvinnor. I måndags var vi fem stycken i ålder 18 – 50. Att ha dessa att dela livet med, att våga öppna upp, våga säga hur man mår och bär på, betyder otroligt mycket för mig. Så man inte bara är ”pastorna” och sitter på någon pedistal.

Men nu är det dags att sova! /EmmaDSC_4755_carolina_soöa_x

Sjuklingar

Sjuk familj skriver idag. Värst är det för lilleman. Han har feber och slemhosta. Sover hela dagen, varm som ett element. Så idag är det VAB som gäller, allt inställt. Men helt ok ändå. Sigrid säger om och om att hon faktiskt inte är sjuk och kan visst gå ut och leka. Nu grejar hon med vår hemmagjorda Play Doh.

Så vad annars? Jo vi till in på ett ”hosteria” nära Purto Lopez i fredags på vår lediga dag och sov över en natt. Ensamma förutom ett ungt par. Sigrid supernöjd i poolen. Utsikt över stilla havet. Vi njöt, det var skönt att komma bort en liten stund. Dock var det nog där vi började bli sjuka…

DSC_3964_utsikt_www DSC_3981_sigrid_badar_www DSC_4000_sigrid_farg_www

Församlingen mår bra, vi ska inom kort påbörja renoveringen. Det ska bli spännande och roligt. Vi har även tagit ett beslut i styrelsen att öppna ett kafé i kyrkan, som främst är tänkt att drivas av arbetslösa personer. Den största delen av vinsten ska gå till dem. Det ska även vara en plats för samtal, dit vi hoppas människor kommer och tar en kopp gott bryggt(!!!)kaffe och pratar en stund. Evangeliserande.

Skärmavbild 2014-05-27 kl. 17.50.55

Ungdomsarbetet går också bra. Vi har ett stabilt gäng som verkligen vill mycket. Om två veckor börjar vi med ungdoms-alpha. Ska bli spännande.

Så där ja, en kort uppdatering. Kram på er alla, Guds välsignelse i allt!