Kategoriarkiv: Silas

Dia del AMOR

Skärmavbild 2014-02-14 kl. 17.47.38 (Det är så här kärlek ser ut i Lationland..)

Alla hjärtans dag. Min första reaktion på sådana dagar är något negativ. Som att ”ähhh vad ska vi med en sån dag till” och ”känns lite löjligt”. Men så har faktiskt denna Alla hjärtans dag blivit riktigt fin. Ibland är det bra med såna här dagar, som man får tänka lite extra på t.ex kärleken och de som betyder mest för en. Och så får man visa det, på det sättet man vill. Jag började dagen med en stund för mig själv på terassen, solen smet in några strålar under taket och jag fick en stund med Gud. Bön alltså, vilket privilegium att få prata direkt till GUD. Säga det man bär på, det som är jobbigt, det som är bra.

Sen efter maten åkte vi till Registro Civil och hämtade ut Sigrids cedula, alltså hennes ID-kort här i Ecuador. Se så fin hon blev. Som belöning för att hon skötte sig så bra fick hon en ”I LOVE YOU” ballong och en glass. Men det bästa tycker mamma, var att jag fick kamma henne och göra tofsar innan vi åkte dit. (Inte varje dag det ske!)

Slänger även in en skön bild på Silas, då han badade i Stilla havet för första gången.

/Emma

Skärmavbild 2014-02-14 kl. 17.21.21 Skärmavbild 2014-02-11 kl. 16.51.52Skärmavbild 2014-02-14 kl. 18.00.05Mina tre finaste!

Svenskar, danskar och lite annat smått och gott

Vi drog igång i full fart när vi kom tillbaka till Jipijapa. Direkt hade vi besök av vår chef Ulrika Morazán, hon var med på gudstjänsten och träffade sen ledarna i församlingen och hon ställde massor av bra frågor till dem, som vi kommer bära med oss i arbetet framöver. Både frågorna och svaren. Sen åkte hon dagen där på. Sen kom nästa besök: Charlotte Thaarup, som är regional kyrkoledare för Equmeniakyrkan syd (och kommer från Danmark). Hon besökte Ecuador som representant till Pactos asamblea och för att se arbetet som kyrkan har här i landet. Dock bara en vecka, så det blev mycket intryck för henne på kort tid. Men vi fick äran att ha henne här hos oss ett dygn. Tillsammans med henne var Julia och Karin, som har börjat som volontärer här i vår församling. De går en utbildning på Lidingö fhsk som heter Exchange (som även arrangeras av equmenia, Diakonia m.fl) och ska göra sina sista månader hos oss. Innan har det varit i församlingen La Hermosa i Montecristi.

I lördags åkte vi äntligen till stranden. Sigrid jublade på vägen dit och satt i baksätet och sjung sånger om stranden. Det blev en fin dag och ÄNTLIGEN fick vi sol i Puerto Cayo!

I går bakade Sigrid och jag kanelbullar för på kvällen välsignades Silas i kyrkan av Pastor Smith Franco. Eller som det heter här: Silas presenterades för församlingen. Det var en fin stund.

Idag startade en ny vecka och jag tror det blir en fin fin vecka. God bless.

/Emma

BildBildBildBildBildBildBild

Mina ögonstenar

Mina ögonstenar

Jag har två ögonstenar. Här är en nybadad liten. Kärleken till dem kommer över mig. Tänk att jag fått bli deras mamma.

Bygga bo.

På väg tillbaka. Den 23:e åker vi hem till Ecuador igen. Blandade känslor. Men vad viktigt det är med paus och vila. Att få stanna upp och se på det man håller på med. Att se vad som varit gott och mindre gott, och hur vi kan göra allt bättre. Vi längtar tillbaka till församlingen, vännerna i Jipijapa. Ser fram emot att starta om.

Att vara hemma i Sverige är också en utmaning. Tankarna på framtiden går i spinn och vi har funderat och pratat mycket om vad vi ska göra när vi återvänder sommaren 2015. Var ska vi bo, vad ska vi arbeta med? Be gärna för detta, att vi vågar lägga det i Guds hand. Vi har känt väldigt starkt att det är dags för oss att bygga bo. Inte att vi för alltid ska stanna i Sverige (!) Men att vi måste för barnen och för oss själva ha ett hem som är vårt eget. En plats som är vår fasta punkt. Vi tror att om vi har en plats, blir det lättare att arbeta i världen och i mission. Förstår ni vad jag menar?

Nu ska jag gå på kvällsmat till min vän Lina. Prata om livet och njuta av god vänskap.

/Emma

Komma i ordning igen…

Längtan till en vardag och att saker ska fungera har varit stora de sista veckorna. För två veckor sen kom våra lille pojk till oss. Ingen av oss kan väl säga att dessa veckor varit de optimala. Jag skulle inte rekommendera någon att dra runt hela Quito med en liten nyfödd och nyförlöst mamma i flera dagar. Det tog fruktansvärt mycket på mina krafter! Vi var i Quito i en månad, och vi har haft det bra, men till slut vill man bara hem, hem till sitt stök. Så i onsdags åkte vi hem till Jipijapa, trotts att jag låg i feberfrossa dagen innan. Det var en jobbig bilresa, men att komma hem kändes skönt. Nu har vi kommit i ordning och hittat oss själva igen. Silas mår som en prins, vi har träffat vännerna i församlingen och i har börjat falla på plats.

I morgon åker min mamma hem till Sverige igen. Hon har varit ett stort stöd för oss. Hjälpt till med Sigrid och tvättat och tagit hand om det där som man inte orkar när man är gravid och fått barn… Men nu längtar hon nog efter pappa!

Vi vill bara säga tack för alla böner och tankar som ni skickat till oss dessa veckor, de har burit oss!

/Emma