Kategoriarkiv: Sigrid

Hujedamej

Sitter och försöker hitta en ursäkt att bloggen inte uppdaterats, alltså en bra sådan. Skulle ju kunna skylla på sommarvärmen, men den har vi ju nästan året om… Så jag hoppar denna delen och fortsätter skriva som inget hänt.

…eller mycket hänt.

Just nu är vi mitt uppe i renoveringen av kyrkan. Denna veckan blir kyrksalen klar, och jag lovar er, det är en stor makeover. Eftersom vi inte har datorn, blir det svårt att ladda upp bilder, men det kommer. Vi hoppas denna renovering ska ge församlingen en push framåt och att vi ska börja växa igen. Be gärna för det.

Jag har börjat jobba med kommunikation för IPEE igen. Ett arbete som legat nere under nästan ett helt år, men nu har man tänkt om kring detta området igen och jag känner glädje att få fortsätta där jag avslutade sist. Dock lite svårt att jobba ordentligt utan datorn på detta område. Men det problemet är snart löst.

Skrev för ett tag sen om kaffeprojektet som vi startat upp, inlägget försvann, men vi kan meddela att projektet är godkänt av FACE och att vi är på G, men att vi stött på lite problem på vägen. Be gärna att det löser sig. Jag ska be samuel skriva mer om projektet snart, så ni får veta allt.

Som familj är vi lite trötta. Men vi mår bra. Har nog skrivt omdet tidigare , men det är inte lätt att leva sitt jobb. Efter mer än två år här har vi stundtals inte alls funnit en bra rytm.. Man är helt enkelt aldrig riktigt ledig ledig. Kan komma på mig själv när vi t.ex sitter på stranden en ledig dag, att vi pratar om något kring jobbet i församlingen. Är det ett sånt där pastors/missionärssyndrom kanske?

Just dessa dagarna har barnen varit lite sjuka och vi oxå lite granna, och vi har blivit strandsatta i huset, men nu hoppas jag vi blir friska. Till helgen är det tänkt att jag, silas och yasmina ska åka på Damas-läger i st. Domingo. Alltså damgrupperna i församlingarna. Hoppas det blir av för vår del.

Vi är väldigt glada för att våra vänner och kollegor familjen Hermansson Familjenhermansson.wordpress.com återvänt till Ecuador, nu är vi inte lika ensamma längre ( 🙂

om om två veckor har vi en 4 åring i familjen. Hon ser med spänning fram emot detta… Och i morgon blir en pojk 10 månader… Oj oj oj va tiden går fort.

Just det ja, vi har ju skaffat oss en till liten familjemedlem, vår lilla tokiga hund Piña. Kanske följer hon med oss till Sverige sen, vi får se om det går och vad som krävs…

Hör av oss snart igen, med mer uppdateringar. Ha det skönt i sommarvärmen.

Bendiciones.

/Emma

20140729-091835-33515329.jpg

20140729-091835-33515618.jpg

20140729-091834-33514962.jpg

20140729-091835-33515899.jpg

Sjuklingar

Sjuk familj skriver idag. Värst är det för lilleman. Han har feber och slemhosta. Sover hela dagen, varm som ett element. Så idag är det VAB som gäller, allt inställt. Men helt ok ändå. Sigrid säger om och om att hon faktiskt inte är sjuk och kan visst gå ut och leka. Nu grejar hon med vår hemmagjorda Play Doh.

Så vad annars? Jo vi till in på ett ”hosteria” nära Purto Lopez i fredags på vår lediga dag och sov över en natt. Ensamma förutom ett ungt par. Sigrid supernöjd i poolen. Utsikt över stilla havet. Vi njöt, det var skönt att komma bort en liten stund. Dock var det nog där vi började bli sjuka…

DSC_3964_utsikt_www DSC_3981_sigrid_badar_www DSC_4000_sigrid_farg_www

Församlingen mår bra, vi ska inom kort påbörja renoveringen. Det ska bli spännande och roligt. Vi har även tagit ett beslut i styrelsen att öppna ett kafé i kyrkan, som främst är tänkt att drivas av arbetslösa personer. Den största delen av vinsten ska gå till dem. Det ska även vara en plats för samtal, dit vi hoppas människor kommer och tar en kopp gott bryggt(!!!)kaffe och pratar en stund. Evangeliserande.

Skärmavbild 2014-05-27 kl. 17.50.55

Ungdomsarbetet går också bra. Vi har ett stabilt gäng som verkligen vill mycket. Om två veckor börjar vi med ungdoms-alpha. Ska bli spännande.

Så där ja, en kort uppdatering. Kram på er alla, Guds välsignelse i allt!

Vardag…

Några dagar av lite allt möjligt har passerat förbi. Samuel har varit sjuk från och till, våra volontärer har åkt hem till Sverige, vardagen rullar på i vårt hus, vi ska äntligen få sålt vår egna bil!!! Nästa vecka händer det (tror vi). Tips från oss, köp inte en privat bil och använd i tjänsten. Det är inte en vinst! Men vi hoppas kunna sälja den för samma som vi köpte den för. Håll tummarna.

Sigrid är just nu ute och leker med sin kompis Carolina. Dessa två hittar på otyg tillsammans, igår var de här hemma och lekte själva på övervåningen. Under den stunden hann de mata Silas med choklad (han låg och sov i sängen, men hade vaknat), Sigrid har dekorerat en vägg i sovrummet med en målning av en buss. Stolt säger hon till sin far ”den har hjul pappa”. Då så och vid Sigrids säng sitter klistermärken på väggen och namnet KATTY står skrivet, det är Carolinas storasyster… pjhuuu.

Silas har haft slemhosta i några veckor, var os doktorn med honom i tisdags. Han fick medicin och om den inte hjälper så ska han få penicillin. Men jag är skeptisk till det. Någon som vet? Men nu verkar det släppa. Han blev vägd och mätt oxå… Guldklimpen är uppe i 11,2 kg och 70 cm lång. De ni. Något att kånka runt på!

Min Telefon har lagt av, trist! Den har varit mig så trogen i mer än tre år. Och nu står jag i valet och kvalet om jag ska skaffa något likande här i Ecuador, eller vänta till Sverige. Men jag är ju så aktiv och håller kontakten med omvärlden genom den, så jag vet inte om jag ”klarar” att bara ha en vanlig telefon.

FRAMTIDEN

Åhh detta ord. Jag ska vara ärlig. Det känns lite jobbigt just nu. Framtiden. Vi har lite mer än ett år kvar här i Ecuador, sen är tanken att vi ska återvända till Sverige. Tiden går för fort. Plötsligt är allt ett blankt blad. Vårt hem i Sveirge finns inpackat i ett litet förråd. That´s it. Det är vår utgångspunkt. Så om ni vill be och lyssna in Guds röst, är vi mer än tackasamma. Vi slits mellan trygghet och stabilitet, och kallelse och utmaning… Men med två små barn är valen viktigare på något sätt… Så snälla BE för oss!

/Emma

 

Dia del AMOR

Skärmavbild 2014-02-14 kl. 17.47.38 (Det är så här kärlek ser ut i Lationland..)

Alla hjärtans dag. Min första reaktion på sådana dagar är något negativ. Som att ”ähhh vad ska vi med en sån dag till” och ”känns lite löjligt”. Men så har faktiskt denna Alla hjärtans dag blivit riktigt fin. Ibland är det bra med såna här dagar, som man får tänka lite extra på t.ex kärleken och de som betyder mest för en. Och så får man visa det, på det sättet man vill. Jag började dagen med en stund för mig själv på terassen, solen smet in några strålar under taket och jag fick en stund med Gud. Bön alltså, vilket privilegium att få prata direkt till GUD. Säga det man bär på, det som är jobbigt, det som är bra.

Sen efter maten åkte vi till Registro Civil och hämtade ut Sigrids cedula, alltså hennes ID-kort här i Ecuador. Se så fin hon blev. Som belöning för att hon skötte sig så bra fick hon en ”I LOVE YOU” ballong och en glass. Men det bästa tycker mamma, var att jag fick kamma henne och göra tofsar innan vi åkte dit. (Inte varje dag det ske!)

Slänger även in en skön bild på Silas, då han badade i Stilla havet för första gången.

/Emma

Skärmavbild 2014-02-14 kl. 17.21.21 Skärmavbild 2014-02-11 kl. 16.51.52Skärmavbild 2014-02-14 kl. 18.00.05Mina tre finaste!

Svenskar, danskar och lite annat smått och gott

Vi drog igång i full fart när vi kom tillbaka till Jipijapa. Direkt hade vi besök av vår chef Ulrika Morazán, hon var med på gudstjänsten och träffade sen ledarna i församlingen och hon ställde massor av bra frågor till dem, som vi kommer bära med oss i arbetet framöver. Både frågorna och svaren. Sen åkte hon dagen där på. Sen kom nästa besök: Charlotte Thaarup, som är regional kyrkoledare för Equmeniakyrkan syd (och kommer från Danmark). Hon besökte Ecuador som representant till Pactos asamblea och för att se arbetet som kyrkan har här i landet. Dock bara en vecka, så det blev mycket intryck för henne på kort tid. Men vi fick äran att ha henne här hos oss ett dygn. Tillsammans med henne var Julia och Karin, som har börjat som volontärer här i vår församling. De går en utbildning på Lidingö fhsk som heter Exchange (som även arrangeras av equmenia, Diakonia m.fl) och ska göra sina sista månader hos oss. Innan har det varit i församlingen La Hermosa i Montecristi.

I lördags åkte vi äntligen till stranden. Sigrid jublade på vägen dit och satt i baksätet och sjung sånger om stranden. Det blev en fin dag och ÄNTLIGEN fick vi sol i Puerto Cayo!

I går bakade Sigrid och jag kanelbullar för på kvällen välsignades Silas i kyrkan av Pastor Smith Franco. Eller som det heter här: Silas presenterades för församlingen. Det var en fin stund.

Idag startade en ny vecka och jag tror det blir en fin fin vecka. God bless.

/Emma

BildBildBildBildBildBildBild

Mina ögonstenar

Mina ögonstenar

Jag har två ögonstenar. Här är en nybadad liten. Kärleken till dem kommer över mig. Tänk att jag fått bli deras mamma.

Bygga bo.

På väg tillbaka. Den 23:e åker vi hem till Ecuador igen. Blandade känslor. Men vad viktigt det är med paus och vila. Att få stanna upp och se på det man håller på med. Att se vad som varit gott och mindre gott, och hur vi kan göra allt bättre. Vi längtar tillbaka till församlingen, vännerna i Jipijapa. Ser fram emot att starta om.

Att vara hemma i Sverige är också en utmaning. Tankarna på framtiden går i spinn och vi har funderat och pratat mycket om vad vi ska göra när vi återvänder sommaren 2015. Var ska vi bo, vad ska vi arbeta med? Be gärna för detta, att vi vågar lägga det i Guds hand. Vi har känt väldigt starkt att det är dags för oss att bygga bo. Inte att vi för alltid ska stanna i Sverige (!) Men att vi måste för barnen och för oss själva ha ett hem som är vårt eget. En plats som är vår fasta punkt. Vi tror att om vi har en plats, blir det lättare att arbeta i världen och i mission. Förstår ni vad jag menar?

Nu ska jag gå på kvällsmat till min vän Lina. Prata om livet och njuta av god vänskap.

/Emma

Komma i ordning igen…

Längtan till en vardag och att saker ska fungera har varit stora de sista veckorna. För två veckor sen kom våra lille pojk till oss. Ingen av oss kan väl säga att dessa veckor varit de optimala. Jag skulle inte rekommendera någon att dra runt hela Quito med en liten nyfödd och nyförlöst mamma i flera dagar. Det tog fruktansvärt mycket på mina krafter! Vi var i Quito i en månad, och vi har haft det bra, men till slut vill man bara hem, hem till sitt stök. Så i onsdags åkte vi hem till Jipijapa, trotts att jag låg i feberfrossa dagen innan. Det var en jobbig bilresa, men att komma hem kändes skönt. Nu har vi kommit i ordning och hittat oss själva igen. Silas mår som en prins, vi har träffat vännerna i församlingen och i har börjat falla på plats.

I morgon åker min mamma hem till Sverige igen. Hon har varit ett stort stöd för oss. Hjälpt till med Sigrid och tvättat och tagit hand om det där som man inte orkar när man är gravid och fått barn… Men nu längtar hon nog efter pappa!

Vi vill bara säga tack för alla böner och tankar som ni skickat till oss dessa veckor, de har burit oss!

/Emma

Eget rum

Sigrid har fått ett eget ”rum”. En egen sovvrå i hallen mellan toaletten och vårt sovrum, vi har sovit allihop i samma rum, men nu har hon vuxit ur barnsängen vi haft till henne och bäbisen ska ta över den när h*n kommer. Hon är supernöjd och har fixat och donat hela eftermiddagen med dockor och sina böcker. Hennes första rum. En stor tjej!

ImageImage

Sigrid Detta är en tavla som jag gjort till hennes rum.

/Emma

Gunnarssons i fokus

Här kommer lite egobilder från familjen Gunnarsson, tagna idag på stranden i Puerto Cayo. Kyligt men härligt!

ImageImageImageImageImageImageImageDSC_0369_emma_gravid_wwwImage