Kategoriarkiv: kyrkan

Bra dag

Idag var en bra dag! Varje vecka kommer vår kära Lucrecia och hjälper oss med städning. En välsignelse för oss. Men inte bara det, dagen har flutit på bra på ett sånt där vardagligt sätt. Så som det ska vara 🙂 Sigrid gjorde sina läxor utan problem och Silas har varit glad. (som vanligt) Hunden har inte kissat inne jättemånga gånger idag….

DSC_4760_sigridxI eftermiddag har jag och två unga mammor varit med en stor barnaskara i parken i centrum. Skönt för mig att komma ut och för barnen också. Just nu är Samuel på styrelsemöte i kyrkan, och jag hoppas han avlutar dagen fint han också.

Igår firade vi 8-årig bröllopsdag! När vi satt på vår favo-restaurang i Puerto Cayo i går och njöt, sa Samuel: Detta är den bästa bröllopsdagen på flera år. Allt jag kan säga är: tack för att jag får vara din fru och dela detta livet med dig.

I måndags hade vi ”Damas”, och det blev en riktigt bra kväll. Vi delade olika tankar kring Guds kärlek och utgick från Efesiebrevet. Jag kan bli så tagen av dessa kvinnor. I måndags var vi fem stycken i ålder 18 – 50. Att ha dessa att dela livet med, att våga öppna upp, våga säga hur man mår och bär på, betyder otroligt mycket för mig. Så man inte bara är ”pastorna” och sitter på någon pedistal.

Men nu är det dags att sova! /EmmaDSC_4755_carolina_soöa_x

Hujedamej

Sitter och försöker hitta en ursäkt att bloggen inte uppdaterats, alltså en bra sådan. Skulle ju kunna skylla på sommarvärmen, men den har vi ju nästan året om… Så jag hoppar denna delen och fortsätter skriva som inget hänt.

…eller mycket hänt.

Just nu är vi mitt uppe i renoveringen av kyrkan. Denna veckan blir kyrksalen klar, och jag lovar er, det är en stor makeover. Eftersom vi inte har datorn, blir det svårt att ladda upp bilder, men det kommer. Vi hoppas denna renovering ska ge församlingen en push framåt och att vi ska börja växa igen. Be gärna för det.

Jag har börjat jobba med kommunikation för IPEE igen. Ett arbete som legat nere under nästan ett helt år, men nu har man tänkt om kring detta området igen och jag känner glädje att få fortsätta där jag avslutade sist. Dock lite svårt att jobba ordentligt utan datorn på detta område. Men det problemet är snart löst.

Skrev för ett tag sen om kaffeprojektet som vi startat upp, inlägget försvann, men vi kan meddela att projektet är godkänt av FACE och att vi är på G, men att vi stött på lite problem på vägen. Be gärna att det löser sig. Jag ska be samuel skriva mer om projektet snart, så ni får veta allt.

Som familj är vi lite trötta. Men vi mår bra. Har nog skrivt omdet tidigare , men det är inte lätt att leva sitt jobb. Efter mer än två år här har vi stundtals inte alls funnit en bra rytm.. Man är helt enkelt aldrig riktigt ledig ledig. Kan komma på mig själv när vi t.ex sitter på stranden en ledig dag, att vi pratar om något kring jobbet i församlingen. Är det ett sånt där pastors/missionärssyndrom kanske?

Just dessa dagarna har barnen varit lite sjuka och vi oxå lite granna, och vi har blivit strandsatta i huset, men nu hoppas jag vi blir friska. Till helgen är det tänkt att jag, silas och yasmina ska åka på Damas-läger i st. Domingo. Alltså damgrupperna i församlingarna. Hoppas det blir av för vår del.

Vi är väldigt glada för att våra vänner och kollegor familjen Hermansson Familjenhermansson.wordpress.com återvänt till Ecuador, nu är vi inte lika ensamma längre ( 🙂

om om två veckor har vi en 4 åring i familjen. Hon ser med spänning fram emot detta… Och i morgon blir en pojk 10 månader… Oj oj oj va tiden går fort.

Just det ja, vi har ju skaffat oss en till liten familjemedlem, vår lilla tokiga hund Piña. Kanske följer hon med oss till Sverige sen, vi får se om det går och vad som krävs…

Hör av oss snart igen, med mer uppdateringar. Ha det skönt i sommarvärmen.

Bendiciones.

/Emma

20140729-091835-33515329.jpg

20140729-091835-33515618.jpg

20140729-091834-33514962.jpg

20140729-091835-33515899.jpg

Sjuklingar

Sjuk familj skriver idag. Värst är det för lilleman. Han har feber och slemhosta. Sover hela dagen, varm som ett element. Så idag är det VAB som gäller, allt inställt. Men helt ok ändå. Sigrid säger om och om att hon faktiskt inte är sjuk och kan visst gå ut och leka. Nu grejar hon med vår hemmagjorda Play Doh.

Så vad annars? Jo vi till in på ett ”hosteria” nära Purto Lopez i fredags på vår lediga dag och sov över en natt. Ensamma förutom ett ungt par. Sigrid supernöjd i poolen. Utsikt över stilla havet. Vi njöt, det var skönt att komma bort en liten stund. Dock var det nog där vi började bli sjuka…

DSC_3964_utsikt_www DSC_3981_sigrid_badar_www DSC_4000_sigrid_farg_www

Församlingen mår bra, vi ska inom kort påbörja renoveringen. Det ska bli spännande och roligt. Vi har även tagit ett beslut i styrelsen att öppna ett kafé i kyrkan, som främst är tänkt att drivas av arbetslösa personer. Den största delen av vinsten ska gå till dem. Det ska även vara en plats för samtal, dit vi hoppas människor kommer och tar en kopp gott bryggt(!!!)kaffe och pratar en stund. Evangeliserande.

Skärmavbild 2014-05-27 kl. 17.50.55

Ungdomsarbetet går också bra. Vi har ett stabilt gäng som verkligen vill mycket. Om två veckor börjar vi med ungdoms-alpha. Ska bli spännande.

Så där ja, en kort uppdatering. Kram på er alla, Guds välsignelse i allt!

Farväl

En tung dag. Samuels morfar Filip har lämnat jordelivet. Men vi känner glädje att veta att han är hos Jesus. Samuel kommer åka till Sverige på begravningen, men barnen och jag stannar här i Ecuador eftersom försäkringen bara täcker honom.

Samtidigt har det hänt en jobbig grej i församlingen, som vi akut har blivit tvugna att reda i.

Så be gärna för oss och allt vi står i.

/Emma

Bilden är från december när vi var hemma och träffade släkten i Fristad, morfar Filip, mormor Birgit och Silas, sista gången vi sågs.

20140301-155318.jpg

Bullar och unga föräldrar

Här några böneämnen jag vill dela med er:

Som vi skrivit om tidigare så har vi flera unga föräldrar i vår församling. Mer eller mindre alla dessa par har det väldigt tufft, i sina relationer och ekonomiskt. Ingen planerade att bli gravid, det bara blev så. Deras relationer kanske inte var så seriösa och så blev hon gravid. 17 år gammal och känner pressen att klara vuxenlivet. Pressen att lämna det fria tonårslivet bakom sig och skapa en framtid för sin lilla familj.

Jag har de senaste dagarna funderat mycket på hur vi kan hjälpa dem. Vi har haft samtal och stöttat dem, men hur kan de komma på fötter ekonomiskt, eller i alla fall klara sitt dagliga levebröd? Då kommer bullar och kakor upp i mitt huvud igen. Jag har sen jag kom hit bakat mängder med kakor, som vi sålt i kyrkan för att tjäna pengar till läger m.m. Och intresset är STORT. Jag har fått lära flera att baka ”svenska” kakor och några har börjat sälja! Detta känns jätteroligt. Så igår fick Yasmina och jag en idé, att vi kanske skulle öppna en liten tienda (butik) i kyrkan och sälja större mängder, så kan några av ungdomarna få en lön och ett arbete.
För alla vet att ge pengar och skapa ett sådant beroende är negativt, men om de får ett arbete och får en uppgift och tjänar sina pengar så tror jag att det för med sig mycket positivt.

Ska ta upp frågan på styrelsemötet på söndag. Be gärna för dessa personer och för vår idé.

/Emma

Svenskar, danskar och lite annat smått och gott

Vi drog igång i full fart när vi kom tillbaka till Jipijapa. Direkt hade vi besök av vår chef Ulrika Morazán, hon var med på gudstjänsten och träffade sen ledarna i församlingen och hon ställde massor av bra frågor till dem, som vi kommer bära med oss i arbetet framöver. Både frågorna och svaren. Sen åkte hon dagen där på. Sen kom nästa besök: Charlotte Thaarup, som är regional kyrkoledare för Equmeniakyrkan syd (och kommer från Danmark). Hon besökte Ecuador som representant till Pactos asamblea och för att se arbetet som kyrkan har här i landet. Dock bara en vecka, så det blev mycket intryck för henne på kort tid. Men vi fick äran att ha henne här hos oss ett dygn. Tillsammans med henne var Julia och Karin, som har börjat som volontärer här i vår församling. De går en utbildning på Lidingö fhsk som heter Exchange (som även arrangeras av equmenia, Diakonia m.fl) och ska göra sina sista månader hos oss. Innan har det varit i församlingen La Hermosa i Montecristi.

I lördags åkte vi äntligen till stranden. Sigrid jublade på vägen dit och satt i baksätet och sjung sånger om stranden. Det blev en fin dag och ÄNTLIGEN fick vi sol i Puerto Cayo!

I går bakade Sigrid och jag kanelbullar för på kvällen välsignades Silas i kyrkan av Pastor Smith Franco. Eller som det heter här: Silas presenterades för församlingen. Det var en fin stund.

Idag startade en ny vecka och jag tror det blir en fin fin vecka. God bless.

/Emma

BildBildBildBildBildBildBild

Jag har upplevt olika känslor sen vi kom tillbaka till Ecuador. Har ju bara gått en vecka, men man hinner tänka och känna mycket på den tiden. Vi har återvänt med ny kraft, det är jag säker på. Och nu väntar en ny tid för oss. Vi har två barn nu, vi har varit ute i snart två år. Vi har kommit in i livet här. Vår första tid gick väldigt bra. Vi fann oss snabbt tillrätta och kom in i livet bra. Så hur blir resten?

Samuel ska inte vara med i Pastorsrådet detta året, vi har båda känt att det inte riktigt fungerade sista tiden förra året, då han var tvungen att vara borta mycket och jag var ensam med barnen. Plus att församlingen blir lidande när pastorn är engagerad på nationell nivå. Så för att få saker att fungera så skall vi satsa det mesta på Jipijapa den tid vi har kvar. Känns bra. Jag kommer fortsätta i FACE-styrelsen. Tog lite paus från det när Silas föddes.

Som familj behöver vi fokusera på oss. När man lever så här så blir det en enda röra av allt och arbete och det privata flätas ihop, och så vill vi ha det. Men vi ska bli bättre på att när vi tar egen tid tillsammans, så ska vi fokusera på oss och vår relation! Idag lyssnade jag på Tomas Sjödins vinterprat på P3. Han har precis skrivit en bok om att vila. Men han sa så bra om att vara ledig. Och då tänkte jag på att vi ofta tar med det vi arbetar och står i in i ledigheten och vilan. Som att vi står med dåligt samvete och tror att vi kan lösa ”problemen” i vilan. Och ändå vet vi att Gud arbetar med oss när vi vilar. Han ger oss ny kraft och nya insikter.

Be gärna för oss om du har en stund över. Det behöver vi.

KRAM Emma

Tack Tomas för ditt program!

Skärmavbild 2014-01-31 kl. 15.15.34

Arbete och vila

film

Denna film visade vi när vi var i Sverige och besökte församlingarna.

Annorlunda tonårsgrupp

I vår församling har sen vi kommit hit vuxit fram en ny slags tonårsgrupp. En grupp som liksom inte passar in i ett vanligt tonårsarbete. Vi har flera tonåringar som har barn. De finns med på våra samlingar men de har ju tagit ett stort kliv framåt i livet när de fick barn. Och det passar inte alltid att ta med ett litet barn på olika event m.m. De står inför helt andra frågor och behov än en vanlig tonåring. Men på samma gång är de vanliga tonåringar. Så hur kan vi möta dem?

Jag har fått ett stort hjärta för dessa unga mammor, som i sin nya roll blivit låsta i hemmen och med barnet. Medan pappan (om han finns med i bilden) kan fortsätta lite som han vill. På samma gång som de nu är föräldrar är de också tonåringar med sina behov och tankar. Deras graviditeter har aldrig varit direkt planerade, och plötsligt har de ett barn.

Tyvärr är tonårsgraviditeter väldigt vanligt här. I nästan varje college-klass finns någon tjej som är gravid. En gång frågade en tjej mig om det inte är så i Sverige? Jag svarade att man inte ser lika många gravida tonåringar som här, men kanske sker det fler aborter bland tonåringar i Sverige. Det vet jag faktiskt inte. Här är abort illegalt.

Det finns mycket att göra i dessa frågor. Mina två huvudfrågor är: hur kan vi förebygga tonårsgraviditeter, och hur ska vi som församling möta dessa unga föräldrar?
Den första frågan är den svåra! Den andra ska vi redan i morgon försöka bemöta. Då ska vi ha en ”mamma-barn” samling i kyrkan. Jag vill skapa en mötesplats för mammor, så att de kommer utanför hemmet och får ett forum där de kan samtala och få hjälp. Har två ”pilot-mammor” som kommer i morgon och det ska bli roligt att se vart det leder!

Om du har några tankar, erfarenheter eller känner till någon med kunskap inom området, hör av dig. Vi behöver all hjälp vi kan få!

Be gärna för denna grupp.

/Emma

Komma i ordning igen…

Längtan till en vardag och att saker ska fungera har varit stora de sista veckorna. För två veckor sen kom våra lille pojk till oss. Ingen av oss kan väl säga att dessa veckor varit de optimala. Jag skulle inte rekommendera någon att dra runt hela Quito med en liten nyfödd och nyförlöst mamma i flera dagar. Det tog fruktansvärt mycket på mina krafter! Vi var i Quito i en månad, och vi har haft det bra, men till slut vill man bara hem, hem till sitt stök. Så i onsdags åkte vi hem till Jipijapa, trotts att jag låg i feberfrossa dagen innan. Det var en jobbig bilresa, men att komma hem kändes skönt. Nu har vi kommit i ordning och hittat oss själva igen. Silas mår som en prins, vi har träffat vännerna i församlingen och i har börjat falla på plats.

I morgon åker min mamma hem till Sverige igen. Hon har varit ett stort stöd för oss. Hjälpt till med Sigrid och tvättat och tagit hand om det där som man inte orkar när man är gravid och fått barn… Men nu längtar hon nog efter pappa!

Vi vill bara säga tack för alla böner och tankar som ni skickat till oss dessa veckor, de har burit oss!

/Emma