Kategoriarkiv: kyrkan

Ett fint avslut!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Då var sista avsnittet av Familjer på äventyr sänt och vi kan pusta ut 🙂 Det blev ju 8 väldigt bra avsnitt ju, eller hur!? Säger det igen, det har varit en ära att få dela detta med er. Galet att vi har varit med och att ett produktionsbolag tyckte vi var så intressanta att de valde ut oss till programmet. Själva tycker vi väl att vi är ganska trista…

Vi hoppas att vi fått inspirera människor på olika plan. Att ett äventyr börjar när man låter en dröm slå rot och när man börjar ta de där första stegen mot sin dröm. Vi valde att vara personliga från första stund, för det är sådana vi är, men också för att man skulle få se det roliga och härliga med att leva utomlands, men också vilka uppoffringar man gör och att det inte alltid är en dans på rosor.

Så vad händer nu? Som det stod i slutet så har vi planer på att starta ett litet familjeföretag och importera kaffe! Tankar som vuxit under hösten och våren. Sen jobbar Samuel vidare och jag är hemma med barnen, men ska väl börja titta efter jobb framöver och läsa upp lite betyg m.m.
Sigrid ska börja förskoleklass i höst och vi hoppas hon hamnar med sina nya vänner. Silas fortsätter på världens bästa förskola  och är en riktig liten tjöta och Beda har lärt sig sitta, de ni!

Vi har inte gått med i någon församling ännu, vill känna oss fram lite innan vi tar ett beslut var vi ska vara med.

Tack för att ni följt oss, tack för alla fina hälsningar från olika håll.

God bless

/Samuel & Emma & the kids

Avsnitt 8 på SVTPlay

 

Märkt , ,

Vad är mission?

Mission = kommer från latinets missio och betyder utsänd…

Ordet mission finns inte i bibeln

Varför missionerar kristna? Matteus 28:

Markus 16

Men framför allt joh 3:17 och 3:16

(har du ingen bibel gå till närmsta kyrka, bibliotek eller kristen och få be att låna en. Matteus, Markus och Johannes hittar du i nya testamentet. 3:17 referat till kapitel 3 och vers 17)

En liberal, en konservativ, en socialist eller kommunist ja alla ideologier vill sprida sin idé, vill att så många så möjligt fattar hur grymt bra det är, så att insikten  om den leder till ett bättre samhälle. Att vara kristen påminner om detta, vi tror på något som har förändrat våra liv, vi tror att detta är ett bättre liv, ett liv som har mening , mål, riktning och som leder till ett bättre samhälle MEN! det är inte en idé, en livshållning, en privat sak, en religion utan en relation. En relation med en levande Gud som blev människa som du och jag. En Gud som lider med oss, gråter med oss, blir trött med oss, tror på oss, blir besviken på oss, blir arg, glad, sprallig… dör… och sedan får liv med oss om vi vill. En relation som en vän, nära vän som inte dömer utan alltid stöttar, pratar och viktigast av allt har tid för den jag är.

Jag får känslor, blir förändrad, påverkad, uttråkad, lycklig, ledsen men jag ger och tar emot och känner hur livet sakta men säkert får mening, mål riktning och förändrar mig och min omgivning.

Mission är som att Stefan Löfvén skulle komma hem till dig och inte ha en agenda mer än att hjälpa just dig, inget röst fiske, inget men, bara vilja lära känna dig, och se/hjälpa just dig.

Att korsa gränser just för att du är viktig, i behov av något utanför din kontroll, något som kan sätta igång en process som leder till att du lever gott för dig och andra.

Varför är det ok för coca cola att göra reklam? Varför är det ok för Moderaterna att sprida sin idéologi, varför är det tveksamt eller i vissa fall förkastligt att en missionär sprider tro genom relation över gränser, inte för sin egen skull utan för sin nästas skull, på grund av en Gud som älskar varje människa så mycket att han var villig att bli en av oss.   

/Samuel

Bokslut

Detta är vårt avsluts-brev som vi skickade till församlingarna som stöttat oss under dessa åren. Tyckte det blev en bra sammanfattning av allt vi gjort…

Om en månad landstiger vi svensk mark på riktigt igen. Efter lite mer än tre år här i Ecuador är det dags att packa ihop och återvända till Sverige. Många blandade känslor är i omlopp dessa veckor. Längtan att få komma hem, packa ihop ett hus, arbetet med att ta farväl och avsluta vår del av arbetet här och sen inte att glömma tröttheten i en enda skön röra.

Under tre år hinner det hända så otroligt mycket och tiden går både fort och långsamt. När vi ser tillbaka på åren här så ser vi på år av glädje och utmaning, men också mycket kamp. Man kan förbereda sig till en viss del innan man ger sig iväg, men aldrig på verkligheten man möter på plats. Vi som familj har gått igenom mycket. Sigrid var nästan 2 år när vi kom hit och nu fyller hon 5 i sommar och är en skön liten dam. Hon är mer ecuadorian i sitt sätt än svensk och hon funderar mycket kring Sverige och allt som vi ska göra där. Mest ser hon fram emot sin cykel som väntar på henne. Silas som nu är 1,7 år flyttar till ett nytt land för första gången. Trots att han är så liten så tror vi att Ecuador har format honom mycket och vi hoppas han bär det med sig hela livet. I magen väntar även nummer tre som föds i september. Så vi kan ju lätt säga att dessa åren varit produktiva och vi snart utökat vår lilla familj till 5 personer. Att bilda familj på samma gång som man lär känna en ny plats, ny kultur och nytt arbete har varit utmanande för oss. Vi har formats om mycket och kommer inte tillbaka till Sverige som samma personer som åkte ut. Ska bli intressant att se hur det påverkat oss när vi hamnar i den svenska kontexten igen.

Så var har vi gjort?

Här kommer en liten sammanfattning; Först och främst har vi försökt tjäna Gud och människor! Och han har lett oss genom allt. När allt rullar på i 110 km/h och man inte vet vart det ska ta vägen så har vi fått sansa oss många gånger och söka hans vilja i allt.

Vi kom till Ecuador 18 april 2012. Läste spanska i tre månader i huvudstaden Quito. Efter det flyttade vi ner till Jipijapa och började arbeta i församlingen ”La Divina Gracia” (Den Gudomliga Nåden). Vi började vårt arbete med att inrikta oss på ledarna i församlingen och försökte bygga upp ett stabilare ledarskap. Hela processen att lära känna och få förtroende har tagit tid, men också gett resultat. Som svenskar har vi många gånger fått kämpa med att ledare skall vara auktoritära och ”allsmäktiga”, vilket för oss är främmande. Vi tror på ett tydligt ledarskap, men att ledaren är en del i ett team.

Vi har jobbat mycket med trasiga relationer och trasliga familjesituationer. Vi har fått se människor resa sig upp och våga ta nya steg i tro. Vi har sett unga par med små barn som varit påväg att gå åt olika håll, men som funnit varandra på ett djupare plan och blivit hela familjer.

Vår församling är inte stor och i antal människor har den inte vuxit avsevärt. I augusti 2013 gick en stor del av medlemmarna ur och antalet halverades. En tuff tid för oss alla och många kände stor sorg för de ”förlorade” syskonen. Men tiden har gått och vi vet att de som lämnade gick vidare och de som är kvar funnit frid över det. Nu är antalet medlemmar tillbaka på ungefär samma siffra som då, men med nya människor.

Vi vet att vi blivit ifrågasatta här i Ecuador från olika håll, då man inte sett resultat i antal medlemmar och självklart hade vi också velat se att församlingen vuxit mer. Men för oss personligen har det ingen betydelse. De människor vi fått dela livet med här, som vi fått se växa i tro, vet vi att vi lagt rätt energi på. Vi har många gånger återkommit till att vi är ”såningsmän” och tankarna för oss till Johannes Döparen, som fick gå före Jesus och bereda mark för något ännu större. Det kanske inte alltid är enklaste eller roligaste uppgiften, att göra grovarbetet och någon annan får ta till sig ”äran”. Men åter igen känner vi otrolig ödmjukhet i att fått denna uppgift av Gud. Vi ser med glädje och förhoppning på framtiden och på bibelordet: Lukas 10:2 Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.

Finns så otroligt mycket att skriva om och vi skulle vilja dela varje medlems personliga vittnesbörd här med er. Men ni kan hitta några av dem på vår blogg. 

Kaffedrömmar

Det andra stora projektet vi varit med och startat upp är ”Café Grandioso”, församlingens kaffeprojekt. Allt började med att Samuel som alltid haft ett hjärta för kaffe började prata med folk om kaffe här i Jipijapa. Stadens slogan är ”sultanen av kaffe” men vi hade inte hört mycket om någon produktion, även om vi sett övergivna fabriker m.m. När han började fråga bubblade det inom folk och mer eller mindre alla hade någon historik kring kaffe. De äldsta i församlingen berättade hur de som barn hjälpte sina föräldrar att skörda och rosta kaffe. Så kom idéen att vi skulle starta ett projekt med ekologiskt och rättvist kaffe med kaffebönder i Jipijapa.

Efter snart två års arbete har vi ca 11500 ekologiska plantor, en mark på nästan 8 hektar och en projektbeskrivning klar. Det hela är ett samarbete mellan Equmeniakyrkan i Sverige, med ekonomisk hjälp från lokala Equmeniakyrkor, FACE här i Ecuador och vår kaffe-förening här i Jipijapa. Arbetet skall ledas av den lokala föreningen som består av kaffeodlare och medlemmar i församlingen. Om ca tre år är den första skörden klar och då är tanken att bönorna skall rostas här i Jipijapa och sen exporteras till Sverige och till bl.a er församling… (?!?)

Under dessa tre år har vi även funnits med i den nationella kyrkan arbete (Iglesia Del Pacto Evangelico Del Ecuador). Samuel var under 2013 med i pastorsrådet, vilket gav honom kunskap och bättre förståelse kring hur kyrkan fungerar, men när Silas föddes fungerade det inte att lämna familjen varje månad för möten runtomkring i landet. Under åren har Emma funnits med i arbetet kring kommunikation. När vi kom fanns ingen hemsida och kommunikationen hade ingen struktur. Nu har de en fungerande hemsida kommunikationsarbetet är i full gång. Men det är inte bara tack vare Emma, hon har jobbat i ett team som gjort ett toppenjobb. Ni hittar hemsidan på: www.iglesiadelpacto.org.

Men där vi trivts bäst är här i Jipijapa, med våra syskon i församlingen. Vår sista månad kommer vara fylld av avsked och avslut. Och visst kommer det bli jobbiga dagar framöver, men vi känner att nu är det dags att gå vidare till nya utmaningar. Vilka de är vet vi inte idag, men vi lägger allt i Guds hand och ledning och ber om er förbön i allt som komma skall.

Vi ser fram emot att komma och hälsa på er snart.

Till sist vill vi säga TACK! Finns inget bättre ord att ge er. Ert stöd har varit så otroligt viktigt för oss och vi är glada att ni stöttat oss. Vi hoppas att er kontakt med församlingen kommer fortsätta även i framtiden.

Välsignelser till er alla!

//Samuel, Emma, Sigrid och Silas GunnarssonDSC_6844_familjen_gunnarsson_2015_www

Tillbaka till verkligheten

Så tillbaka till verkligheten igen, efter några veckors besök 🙂 Alltid lika roligt at få besök, ta ledigt, bada mycket och njuta av de personerna som hälsar på. Men nu är det dags för några veckors arbete igen, sen är det dags för nästa besök från Samuels föräldrar, men med dem är ju allt lite annorlunda. De har ju bott här i Ecuador i xx antal år och vi behöver (nog) inte ta hand om dem så mycket (eller??!?!)

Sen händer det en häftig grej i helgen, men det ska Samuel skriva om själv snart! ….

Jag hade också grejer för mig i helgen, i lördags åkte jag och två kvinnor från församlingen till Mejia för en träff med kvinnorna i distriktet. Jag hade fått äran att dela ”el mensaje” denna eftermiddag och jag pratade om att våga följa det som Gud tänkt för oss och inte fly till det vi själva vill. Jag utgick från Jona i bibeln. Det gick väldigt bra och de förstod mig!!!  Har under dessa åren inte talat så mycket offentligt, eftersom jag inte tycker min spanska räckt till. Men vi fick ett bra samtal och en fin stund tillsammans.

I söndags var jag med på söndagsskolan för första gången sen vi startade upp den på nytt. Och det var underbart att se så många barn i kyrkan. Tror det var runt 30 ungar som var med. Vi startade för tre veckor sedan, med ”cajitas”= lådor från en stiftelse i USA. De hade en fest och över 40 barn kom och fick en present och ett material som vi ska använda i söndagsskolan i tre månader. Resen av veckan tillbringade vi på playan och i poolen tills pappa och min bror åkte härifrån i onsdagskväll tillsammans med Samuel till Quito. Samuel åkte upp för att göra ett nytt svenskt pass, eftersom jag tvättade det i tvättmaskinen i november. Det blev en dyr historia, men utan det kommer han ingenstans!

/Emma

Detta bildspel kräver JavaScript.

En välkommen hjälp

kaffe_manos

Kaffeplantor som ska sättas i påsar

Vi fortsätter i samma spår som tidigare, KAFFE. Nu har vi satt nästan 10000 plantor i påsar och arbetet avancerar men det går lite långsamt och är tidskrävande. Det som fått lida är själva församlingsarbetet. Men nu har en ny pastor börjat på deltid i församlingen och tanken är att han tar över helt när vi åker om några månader (Va bara några månader kvar!) Han heter Smith Franco och har tidigare arbetat som pastor i församlingen El Shaddai i Montecristi och är lärare för Pactos seminarie i distriktet. Bara de tre veckorna som han varit hos oss har känts toppen och som en välsignelse för oss. Han har gjort hembesök och haft samtal, han har hand om bibelstudierna och har predikat. Han är hos oss på onsdagar och söndagar.
Ni vet när man tappat styrfart och har svårt att komma igång igen, så har det känts lite för oss det sista, men med Smiths hjälp känns det som vi är på fötter igen.

På fredag åker vi till Santo Domingo och ska vara med på Pactokyrkans årsmöte; nr 67. Jag har varit med i arbetet med förberedelserna genom att göra en affisch och i gruppen Comunión har vi arbetat fram den nya logotypen för kyrkan, samt en ny hemsida. Allt detta ska presenteras under helgen. Ska bli spännande att se hur reaktionerna blir. Vi hoppas på goda!
Vi har även äran att ha Equmeniakyrkans ”president”: Lasse Svensson hos oss under veckan. Idag landar han i Quito och ska bara med Hermanssons i några dagar, sen asamblean och sen ett dygn hos oss här i Jipijapa. Det ser vi fram emot. (Hoppas hinna ta med honom att äta på stranden i Puerto Cayo, så han får se lite Stilla hav också)

Förra veckan var kanske inte den bästa för familjen Gunnarsson, jag blev mer eller mindre sängliggande i flera dagar och Samuel fick kämpa med projektet och att ta hand om barn och mig, men han är strong! Man märker i dessa stunder att man är ganska sårbar utan släkt och vänner som kan ställa upp. Så förra veckan var dagar av längtan till Sverige. Men nu känns allt mycket bättre igen och vi har tagit nya tag.

/Emma

Skärmavbild 2015-01-20 kl. 10.33.11

Smith Franco (bild lånad från hans FB)

Vår egen jul

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi har haft en fin jul! Annorlunda men fin. Vi firade den 24:e på vårt eget sätt, med lite julklappar till barnen på morgonen och skype med alla i Sverige. Sen lagade vi julmat, vilket blev den bästa julmaten vi någonsin ätit 🙂 Toppade det hela med julmust, som jag köpte när vi var hemma i Sverige i oktober! På kvällen hade vi fest i kyrkan med medlemmarna. Det blev bra, trots att det hela kom igång över två timmar för sent. (Vi glömde helt bort att traditionen är att den tid man utsatt för en fest innebär att man kommer tidigast en timma sent, för den svenska själen är detta otroligt stressande 🙂 )
Själva julen firas här den 25:e, med start vid midnatt. Då hälsar alla varandra ”Feliz Navidad”, typ som vid 12-slaget på nyår i Sverige. Men vi valde att åka iväg den 25:e och sova över i vårt älskade Montañita en natt. Vi behövde lite ledighet och jag önskar att det var fler dagar där för vädret var underbart och vi badade och njöt. Men igår åkte vi hem igen, för kaffeprojektet måste rulla vidare.

Hoppas alla ni har haft en fin jul, välsignad av familj och vänner!

God fortsättning!!!

/Emma

kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker

Så stod det på den bonad vi hade över köksbordet när jag var liten, och som mina föräldrar fortfarande har i sitt kök. Som ni kanske vet så är det kaffe för hela pengen här i Jipijapa just nu. Mest för Samuel, som jobbar nästan dygnet runt med projektet. Förra veckan byggde de solskyddet till plantorna. Ett nät som är som ett tak över hela kyrkans bakgård. Och i helgen påbörjade vi arbetet med att sätta alla plantor i påsar, där de ska växa till sig tills våren då de ska planteras ut.
Dock hade ingen av oss riktigt kalkylerat på hur mycket arbete det kräver att sätta 12000 plantor i plastpåsar med jord. På två dagar gjorde vi ca 350 påsar!!! Det är ju ingenting 😦 🙂 .  Men nu har de byggt en liten maskin som ska göra arbetet med att fylla påsarna lättare… Vi får se hur vi löser det hela, för om vi fortsätter i den här takten tar det ju en månad att få det klart och det går ju inte…

I söndags tog vi dock paus från allt och åkte hela församlingen på en retrit med distriktet. En härlig dag med gudstjänst, dop, och bad.

Be gärna för kaffet, att det jobb som läggs ner nu, ska ge god skörd i framtiden. Inte bara i gott kaffe, utan också i förvandlingen av människors liv.

/Emma

Detta bildspel kräver JavaScript.

Café grandioso

Vi har skrivit om vårt projekt tidigare, och i slutet av september sådde vi de första plantorna. Här är en film som visar arbetet fram tills idag…

Mycket på gång

Det är mycket på gång denna veckan. Saker som ska ”ros i land” och Samuel jobbar på högvarv. Vissa veckor blir så. Just nu är det kaffeprojektet som ska in i nästa fas. De ska hitta DEN rätta marken. Efter att ha tittat på x antal marker så måste vi nu hitta en som vi kan köpa. På fredag hoppas Samuel kunna presentera för arbetsgruppen en mark. Ber och hoppas!
under tiden växer kaffebönorna på baksidan av vår kyrka. Snart ska de planteras om i små plastpåsar och till våren ska de plateras på marken.

Här ser ni hur det ser ut just nu:

DSC_5220_kaffe_www DSC_5212_kaffe_www

Dop

I församlingen är saker också på gång. Nästa helg har vi årsmöte. Och igår pratade Samuel och jag igenom en strategi för dopsamtal.
Vi har flera som vill döpa sig, men som inte själva tar tag i frågan. Just dopet är en lite känslig fråga för vissa. Några har fått en lite skev bild av vad det handlar om. Ett exempel: En man är med i församlingen, aktiv, helhjärtad och ser sig som kristen. Men när frågan om dopet kommer upp blir han väldigt osäker och säger att han inte är redo och inte tillräckligt ”helig” (typ), som att man måste vara en perfekt kristen för att döpa sig. Då har han väl fått allt om bakfoten eller hur? För dopet är väl ändå ett bevis på att man vill följa Jesus och att man strävar efter att bli bättre med hans hjälp?!? Frågade en pastor här i distriktet om detta och han sa att det är väldigt vanligt här i Manabí, tyvärr. Han såg det som att man vill ha en bakdörr öppen, precis som när vissa inte gifter sig, utan lever sambo, för det kanske dyker upp något bättre? HUR KAN DET DYKA UPP NÅGOT BÄTTRE ÄN JESUS?

Så nu är det sådana samtal vi vill ha med folk, att få dem att förstå vad dopet innebär och hur Gud ser på sin församling. INGEN ÄR PERFEKT.

(Ursäkta att jag skriker, men jag måste få höja rösten lite)

Fin helg

DSC_5354missionarsbarn

Missionärsbarn

Vi hade äran att ha vår chef Ulrika Morazan här i Ecuador förra veckan och tillsammans med henne och familjen Hermansson spenderade vi två nätter på ett mysigt ställe utanför Puerto Lopez, där fick vi tid att prata, tänka och umgås. Barnen var supernöjda och vi också. Sent på lördagskvällen spelade vi in en liten hälsning till Equmeniakyrkans internationella insamlingskampanj ”Tänd ett ljus”. Ni kan se den inom kort på www.equmeniakyrkan.se.

DSC_5420

Ulrika och Samuel

I ett regnigt Quito

Som ett brev på posten, blir alltid någon i familjen sjuk när vi kommer till Quito. Man vet det nästan innan man reser upp hit. Denna gången är det Silas och Samuel som råkat värst ut, Sigrid har blivit lite förkyld och jag har otroligt nog hållit mig frisk. Men oj vad det är trist. Man kommer hit och blir instängd i en sjukstuga, istället för att leka i någon av Quitos alla parker. Eller nä föresten, det har ju regnat alla dagar, förutom idag.

PESCA

Oj nu blev detta ett lite trist inlägg, allt har ju inte varit blä. Anledningen till att vi åkte hit var ju för att jag skulle ha möte och arbeta med kommunikation. Och det har jag gjort! Och bra kommer det bli. IPEE står inför stora förändringar, man har gjort om strukturen i kyrkan och har börjat följa något som man kallar för PESCA (FISKA på svenska) Varje bokstav står för ett departament/avdelning inom kyrkan och är grunden för kyrkans mission.

Jag och kommunikationsgänget. Andrea, Naomi, Pablo och Petter som tog bilden.

Jag och kommunikationsgänget. Andrea, Naomi, Pablo och Petter som tog bilden.

P= Proclamación E=Educación C=Comunión S=Servicio A=Administración (Tror att ni kan lista ut vad det betyder på svenska också, eller?) 

Jag jobbar under Comunión med kommunikation. Vårt uppdrag just nu är att strukturera upp hela kommunikationsarbetet för IPEE, vilket aldrig har gjorts tidigare. Jag började med detta arbete för några år sedan, men det är nu det styrs upp på riktigt, och jag tror det kan bli riktigt bra. Vi har tagit fram en ny logotyp, som ska presenteras i december. Vi tar fram en grafisk manual. Vi håller på att arbeta om hemsidan, vi ska ta fram en publikation som ska gå hand i hand med hemsidan. Jag känner att vi är ett bra gäng som funkar tillsammans.

Jag har skrivit om det tidigare, men jag måste säga det igen, detta tycker jag är så roligt. Någonstans när jag fick tankarna om mission i begynnelsen som 20 åring, så var det detta jag ville göra inom mission. Det är i detta jag fungerar som bäst. Men på samma gång älskar jag arbetet i församlingen och få leva nära människorna. Vill inte bli sittande på ett kontor för alltid. Måste få ha båda grejerna i mitt liv. Då funkar jag!

Be gärna för dessa förändringar som är på gång i kyrkan här. Förändringar är många gånger nödvändiga, men nästan aldrig smärtfria.

Mission_omslagKöp en bok!

Sen vill jag slå ett slag för en ny bok om Equmeniakyrkans mission ”MISSION SOM FÖRVANDLAR VÄRLDEN”, eller rättare sagt Missionskyrkans, Babtistsamfundets och Metodistkyrkans mission. Jag har för första gången fått äran att skriva ett kapitel i en bok. Än har jag inte läst den, men jag kan inte tänka mig något annat än att den är mycket bra och intressant, med många livsberättelser från olika länder.

Nu ska vi ha lite ledigt i helgen innan vi åker hem till Jipijapa på söndag, för vi vill ju inte missa gudstjänsten på kvällen 🙂

PAZ /Emma