Kategoriarkiv: Familjer på äventyr

Ny säsong av Familjer på äventyr

Skärmavbild 2017-01-04 kl. 21.06.05.png

En av familjerna bor på Grönland (Bild från svt.se)

Nu drar en ny säsong igång av Familjer på äventyr, såg trailern för programmet idag på SVT. Det gick en rysning igenom hela min kropp, minns förra året när ”vår” reklam gick på SVT vid den här tiden och det surrealistiska i att sen se sig själv på tv i 8 veckor.
Vi ångrar inte att vi var med, vi har fått så mycket uppmuntrande ord under året som gått, att man fått inspirera, trots att jag alltid hävdat att vi inte gjorde så mycket äventyrligt. Det ni såg på tv var vår vardag i Ecuador, dock med twisten att vi skulle återvända till exotiska Sverige…
Det vi är glada att vi fick dela med alla, var att våga följa drömmen och att det går!

Nu har vi varit i Sverige i 1,5 år. Alltså tid. Den är så svår att förhålla sig till. Tycker stundtals att tiden inte går alls i den takt jag vill och i nästa stund vill jag bara stanna upp. Sen vi kommit hem har Samuel och jag fått fasta jobb, utan att söka ett enda av dem, det kan vi till viss del tacka tv för, men mest ser vi att Gud varit med i den processen. För det är häftigt när två personer från en arbetsplats sitter i varsitt hem och tittar på Familjer på äventyr och nästa dag ringer varandra och säger nästan i munn på varandra: jag har hittat den vi ska ha till jobbet, och sen säger båda: Han Samuel på tv.
Sen ber jag en stilla bön till Gud och säger väldigt konkret ”Det jag vill är att jobba med kommunikation i en kyrka eller kristen organisation, men jag vet att sådana jobb knappt finns, men bara så du vet Gud, så är det det jag helst vill” och efter ett tag skickar en kompis jag inte hört från på länge, att någon i Saron vill ha tag på mig, det var något om ett jobb. Då har två som känner till mig och vad jag gjort tidigare tipsat om mig på typ samma dag. Och nu har jag titeln ”kommunikatör och samordnare” och jag stortrivs.
Det vi inte kommit så långt med är vår boendesituation. Vi befinner oss fortfarande i lägenheten i villan.
Nästa vecka börjar Beda på förskolan. Det är nu jag tycker tiden gått lite för fort. När blev hon en liten skojare? Nu 15 månader och börjar på avdelningen Räkan.

Så senaste nytt om kaffet. Vi har fått hem kaffe från Jipijapa (inte vårt eget) som vi ska provrosta. Vi har ett litet företag på gång tillsammans med två andra som vill investera 🙂 Men eftersom vi jobbar och livet rullar på, så har vi inte hunnit hitta ett bra rosteri, där vi kan testa vårt kaffe. Så om ni vet något bra, hör av er!

Nu ser vi fram emot att följa de nya familjerna i SVT och luta oss tillbaka och njuta av att det inte är vi som ska synas i år…

Läs om de nya familjerna här.

/Emma

Annonser

Ett fint avslut!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Då var sista avsnittet av Familjer på äventyr sänt och vi kan pusta ut 🙂 Det blev ju 8 väldigt bra avsnitt ju, eller hur!? Säger det igen, det har varit en ära att få dela detta med er. Galet att vi har varit med och att ett produktionsbolag tyckte vi var så intressanta att de valde ut oss till programmet. Själva tycker vi väl att vi är ganska trista…

Vi hoppas att vi fått inspirera människor på olika plan. Att ett äventyr börjar när man låter en dröm slå rot och när man börjar ta de där första stegen mot sin dröm. Vi valde att vara personliga från första stund, för det är sådana vi är, men också för att man skulle få se det roliga och härliga med att leva utomlands, men också vilka uppoffringar man gör och att det inte alltid är en dans på rosor.

Så vad händer nu? Som det stod i slutet så har vi planer på att starta ett litet familjeföretag och importera kaffe! Tankar som vuxit under hösten och våren. Sen jobbar Samuel vidare och jag är hemma med barnen, men ska väl börja titta efter jobb framöver och läsa upp lite betyg m.m.
Sigrid ska börja förskoleklass i höst och vi hoppas hon hamnar med sina nya vänner. Silas fortsätter på världens bästa förskola  och är en riktig liten tjöta och Beda har lärt sig sitta, de ni!

Vi har inte gått med i någon församling ännu, vill känna oss fram lite innan vi tar ett beslut var vi ska vara med.

Tack för att ni följt oss, tack för alla fina hälsningar från olika håll.

God bless

/Samuel & Emma & the kids

Avsnitt 8 på SVTPlay

 

Taggad , ,

Några självklara %

Det finns olika äventyr här i vår värld. Ett äventyr som vi följt sen starten i magen är familjen Antblads med lilla Stina i spetsen.
Mamma Andrea är min kusin och Stina och Sigrid är födda med en veckas mellanrum, och de har följts åt trots att vi varit på olika sidor av världen. Men de föddes med lite olika förutsättningar i livet. Stinas förutsättningar att ens överleva handlade om några få %. Dessa % som läkarna gav Mattias och Andrea i ett tidigt skede i graviditeten var självklara från första start och oj vilket äventyr de haft och har med Stina och hennes syskon. Det kallar jag ett riktigt livs- och vardagsäventyr!

Vi som tror på under och en Gud som hör bön, vet att Stina är ett bönesvar och ett fantastiskt underverk.

Sigrid åkte precis hem till Stina för att leka. De har blivit bra kompisar och har roligt tillsammans. Två viljestarka tjejer kan man lugnt säga! Jag frågade Sigrid för ett tag sedan om hur det är att leka med Stina, och då svarade hon att hon är ju inte lika snabb som jag och så har hon en tokig hand och så har Stina ett stort rum och det vill hon också ha nån gång. För övrigt finns det inget som skulle vara konstigt eller annorlunda 🙂 Alltså barn är ju fantastiska. De ser människor som människor. De ser bortom hudfärger, funktionshinder, storlek och allt annat. Man önskar att det skulle hålla i sig, att en människas värde ligger i vem de är, inte hur de ser ut eller vilken grupp de tillhör. Jag hoppas vi lär våra barn dessa värden och att olika är något som är bra!

Om ni vill läsa om Stina och Anderas tankar så har de en underbar blogg:  http://andrea.blog.se/

/Emma

Skärmavbild 2016-02-28 kl. 16.16.40.png

Snodde en bild från Anderas blogg på familjen Antblad…

Så landade vi till sist…

I dagens program landare vi äntligen i Sverige. Dagen var faktiskt den 6 juni så mer svenskt kunde det inte bli. Sköna känslor och mycket glädje när vi till sist landade.  Vi var väldigt trötta men tröttheten suddades ut av all kärlek vi möte av familj och vänner. Vi älskar er! Vilket jobb ni la ner på vår hemkomst och att ni ställde upp på denna galenskap att vara med i tv 🙂

Vi återkommer snart med mer tankar…

/Emma

 

 

Taggad

Carolina

DSC_7366sigrid_carolina_svDet finns saker i livet som gör extra ont. För min del är farväl det jobbigaste jag vet. Jag kan vara cool och lugn inför ett avsked, men så kommer den där bottenlösa känslan helt plötsligt och jag faller handlöst ner i en sorg som man nästan kan ta på. Det gör fysiskt ont. Man vill bara få det överstökat, men på samma gång få säga hejdå ordentligt.

Sigrid förstod inte riktigt att hon skulle lämna Carolina på riktigt. Vi hade ju åkt till Sverige innan och kommit hem till Jipijapa igen, så det var det hon trodde nu också, fast vi hade pratat om att vi skulle flytta. Och hur förklarar man helt och hållet för en 4 åring vad ett uppbrott innebär? Men Carolina visste hela tiden, och man märkte på henne ju närmare dagen vi kom, hur hon kämpade. Carolina är tre år äldre än Sigrid och har sett sina föräldrar lämna henne om och om igen, så att Sigrid åkte tog hårt på henne.

Älskade lilla Carolina. Du lärde Sigrid dumheter hela tiden, du lärde henne saker hon inte borde kunna och inte du heller för den delen. Men du var Sigrids bästa vän och ni älskade varandra. Om Sigrid lyckas få en sådan vän igen, så är hon lyckligt lottad.

/Emma

Tillägg om hur Carolina har det nu

Carolina har ett bra skyddsnät med sin storebror och moster och kusiner. Hon har kompisar på gatan också. Vi har kontakt ibland via Fb och Skype.
Det kunde upplevas som ingen tog hand om henne när vi åkte, men jag är säker på att hennes moster Monica stod precis bredvid när hon satt där och grät på pallen. Allt som syns på tv är inte hela sanningen. 

Vi tror det kommer gå bra för henne! 

Avsnitt 6: http://www.svtplay.se/video/6530866/familjer-pa-aventyr/familjer-pa-aventyr-sasong-2-avsnitt-6


Taggad , , ,

Tänk vad man glömmer…

Ett roligt avsnitt tycker vi. Marsvin, kaffe, packa, väldigt intimt snack… m.m.

Angående kaffet. Planen är att det skall exporteras till Sverige, så om ni är intresserade av att köpa hör gärna av er. Projektet är inte vårt eget utan tillhör Equmeniakyrkan och FACE samt vår församling i Jipijapa. Men vi är självklart fortfarande mycket engagerade i kaffeprojektet.

Sen att vi har suttit där med tre personer (producent Marianne, fotograf Daniel och ljudkille David, we love you) och blivit väldigt personliga, får vi nu sota för. Oj vad vi delade med oss i dagens avsnitt 🙂 Sånna är vi. Det roliga är att vi knappt minns att vi pratat om dessa saker. Men det bjuder vi på.

Jag har verkligen inget minne av det där sex-snacket, men det kommer gå hem i byrsan på bygget i morgon. Vi är dom vi är 🙂 /Samuel

Marsvin. Nja det var väl inte det godaste vi ätit, men roligt att provat på. Även om kvävningen inte var så rolig att stå och titta på.

Om någon vill ha receptet på kokt pasta och stekt korv så får ni höra av er 🙂

Sen fick ni se mina fina föräldrar också på Skype 🙂 /Emma

Nästa vecka blir sorgligt, så ta fram näsduken!

Emma & Samuel

Avsnitt 5 på SVT Play

Taggad , , , ,

Avsnitt 4 – Montañita

familjer på äventyr Fyra saker vill Samuel påpeka…

  1. Jag kan surfa bättre än så, ha ha 
  2. I avsnittet framstår det som att vi gav dem pengar och sen fick vi en mark för det. Man kan också uppfatta att vår vänskap bygger på skuldkänslor som de känner. Så är det inte.Vi har aldrig bett eller ens i våra tankar önskat att vi skulle få en bit mark av vår vänner från Montañita. Vi gav pengar till operationen under en utsatt period då det var lågsäsong och minimal inkomst för familjen 2005. Sen lärde vi känna dem och kom dem väldigt nära. När vi kom tillbaka 2012 berättar Geovanni att de fått tag på en mark till sina barn en bit bort från deras hem och att han även styckat av en bit till oss för att vi är som en del av familjen. Marken fick Geovanni genom en laglig övertagning av en mark som stora delar av de lokala byborna fick från en icke existerande bank som gått i konkurs). Vi vet att alla kanske inte reagerat på inslaget men vi vill förtydliga detta. Vi tycker att det i en ömsesidig relation är viktigt att man både kan ge och ta emot för annars är det lätt att man hamnar i över- och underläge, en mottagare och en givare. Relationen mellan familjerna har varit lång men bör halveras tidsmässigt. Geovanni snurrade ihop åren lite, vi lärde inte känna dom för 21-22 år sen utan träffade dem första gången 2005, en väldigt lång tid men bör halveras. Att man väljer att klippa på detta viset väcker vissa funderingar, men man vinner inget på att va cynisk… vi är dom vi är, älskar Jipijapa, Montañita våra ecuadorianska vänner och Geovanni och Teresa och tror och hoppas att vi snart får träffas igen.  
      
  3. Vad gäller min barndomsskildring och beskrivning av Sigrids och min reaktion på avsked och uppbrott så kan jag bara bekräfta den känslan och de ord som beskrivs i avsnittet. Men känner att en viktig dimension saknas så här långt. Väntar fortfarande på en ”helhetlig” beskrivning av den, eftersom rotlösheten och avskeden bara är den ena sidan av ett och samma mynt. Programmet Familjer på äventyr visar så bra i sin helhet att gränsöverskridande också leder till ett otroligt rikt liv på relationer och erfarenhet som berikar, formar och skapar ett äventyr som i mitt fall format mig till gränsöverskridande kärlek… Jag skulle inte vilja byta mitt liv med någon.

Det som visas i rutan är bara en bråkdel av allt som spelades in under de veckor filmteamet var hos oss och mycket man sa har klippts ner och ihop till korta tankar om stora ämnen. Därför kan man bli frustrerad ibland när ens resonemang inte kommer med i sin helhet, utan blir hängande i luften… Återstår att se hur de knyter ihop detta 🙂

/Samuel

DSC_7042samuelsurf

Inspelning pågår

Taggad , , , ,

Vad är ett äventyr?

  I morgon sänds avsnitt 3 av Familjer på äventyr och denna gång är vi lika ovetande som ni. Vi fick förhands-se de två första avsnitten men nu vet vi inte mycket av vad som komma skall. Vi minns ganska bra vad vi spelade in, men mycket är i en liten difus dimma. 

Man kan ju inte låta bli att söka på nätet vad som sägs om programmen, vilket man gör på egen risk. Alla kan inte tycka om allt som sänds på tv. Men någon skrev en grej som jag gått och funderat på lite. Personen skrev något i stil med; hur roligt är det att följa någon som längtar hem till Sverige och som avslutar. 

Det kan jag hålla med om. Nu var det så att det inte var vi som bad att få vara med i programmet, vi blev kontaktade av produktionsbolaget och de i sin tur såg oss som tillräckligt intressanta att spela in 8 program om. Men tanken på att det är ett avslut som man får följa är faktiskt en del i alla äventyr. Vi har varit med om tre fantastiska år, men allt måste ha ett slut med en fortsättning. Äventyret är ju inte själva resan. Äventyret är ju livet och alla dessa människor och upplevelser vi får vara med om. Äventyret är att gå utanför sin egen bekvämlighet och uppleva något nytt! 

Men fortsätt skriv om oss kära ni, det är roligt att följa era åsikter. Mest får vi faktiskt väldigt fina ord från kända och okända människor och vi tycker det är en ära att få dela med oss av vår tid i Ecuador. 

/Emma 

Taggad ,

Tack

Vi vill bara säga tack för all uppmuntran och stöd vi fått efter första programmet av Familjer på äventyr. Känns otroligt roligt att det faktiskt blev så bra. Vi var lite nervösa när vi satt där i tisdagskväll, det är ju en sak att se sig själv på film, men när hela Sverige sitter och tittar och man är ganska personlig, så blir det så stort på något sätt. Fick ett meddelande från producenten att 897 000 personer såg första avsnittet, det är ju helt galet. Nu fortsätter vår resa i 7 veckor till och vi hoppas ni fortsätter titta. Vi kan lova att det blir fler tårar men också mycket glädje och sköna människor 🙂

/Emma & Samuel

DSC_7261_dop.jpg

Dop i Puerto Cayo + Daniel och David från filmteamet

Taggad , , ,

Det bästa vi har gjort!

Vad ska man säga?

kanske att… detta är det bästa vi gjort! Ni vet hur det är. De gråa dagarna, de jobbiga kulturkrockarna, svetten som sköljer över kroppen, glöms bort och kvar finns nästan bara det bästa förutom saknaden av alla människor och relationer vi lämnat efter oss.

Sigrid som kom av sig från sin äggfilm (kinderägg som öppnas på youtube, småbarnsföräldrar ni vet vad jag menar) såg när hon lekte med Carolina, såg sitt hus, sin gata, sitt tidigare liv och försvann bort, blev tyst men ville inte prata om sin saknad, anar ett missionärsbarnsdrag.

Jag saknar Jipijapa framför allt. Vi har sagt att vi ska rota oss i Sverige men detta lilla avsnitt utmanar oss å det grövsta… Vänner och bekanta tala vett med oss om vi börjar tala osammanhängande om andra breddgrader.

Några kommentarer kring avsnittet:

Vi är nöjda med avsnittet, anledningen till att vi valde att göra detta var för att formatet för programmet är snällt i sin bästa mening. Vi vet att vi inte kommer bli uthängda. Trotts detta ingår SVT i en generell mediastrategi som går ut på att skapa intressant och rolig underhållning för hela familjen. Detta medför vissa små vinklingar. t.ex.:

  • Avsnittet om sex och rökning i min barndom var en rolig grej men kändes lite överdriven. Tror att de flesta 13-åringar går igenom något liknande, men det blev lite to much med min tomt stirrande barndomsblick, hyttande tonårsfinger och den deppiga bakgrundsmusiken. Hoppas att det finns en tanke med detta som går åt en ”helhetlig” riktning.
  • Nadias och Emmas samtal får oss att gråta, vi saknar dem så mycket.
  • Församlingen i Jipijapa är större och mer livfull än den skrämda skara ni såg utanför kyrkobyggnaden. När vi sa att de skulle filma blev det ingen rusch precis.
  • Men i stort är vi glada över att SVT och produktionsbolaget Art89 förevigar och förstärker vårt minne av en tid som var den bästa och den värsta vi upplevt.

Jesus bevara och beskydda vår vänner i Jipijapa.

/Samuel

 

Taggad , , ,