Kategoriarkiv: Familj och vänner

Husdrömmar

IMG_5062

Vårt orangeri

IMG_5068

IMG_5061

Plantering

Det är fortfarande overkligt att vi köpt ett hus. Tankarna kring vad vi ska göra i huset rullar runt i huvudet, men med en försiktighet. Skulle kunnat gå bananas på renovering, istället tittar jag lite försiktigt på sådana saker. Bara att vi har ett hus med tak över våra huvuden är tillräckligt för mig just nu. Känner en ödmjukhet inför det hela. Vet att ett eget hus är få förunnat.

I helgen har vi varit magsjuka i familjen och levt i karantän och klättrat på väggarna mer eller mindre. Då inser man mer än någonsin att utrymme är A & O för att orka. Att alla typ sover i samma sovrum är ingen hit!

Men vi försökte ta till vara på tiden så Sigrid och jag förodlade lite saker som vi sen ska ta ut till orangeriet som vi har i trädgården på Asperö 🙂 Vi planterade bl.a. kaffebönor från Jipijapa, äpplekärnor från… Ica och blommor från Linköping.

/Emma

Annonser

Hem

I går skickade våra vänner en liten inspelad hälsning från Sigrids kompis Carolina till henne. Sigrid tyckte det var jobbigt att se sin vän och sen sa hon att hon ville åka HEM…
Jag blev förvånad att hon kände så, hon brukar inte prata om Ecuador så mycket men Ecuador och Jipijapa är fortfarande hemma för henne efter nästan ett år i Sverige.
För några dagar sedan vaknade hon och berättade att hon drömt att Carolina var här hos oss och att det kändes som på riktigt.
När jordbävningen hände berättade vi för henne att marken skakat och hus rasat i Ecuador. Vi berättade för att hon hörde oss prata om det. Då var hennes första fråga om vårt hus rasat och om Carolina är död. Hon har så mycket med döden att göra nu. Men inte på ett oroligt sätt, utan mer konstaterande, att människor dör.
I går kväll nattade Samuel henne, då ville hon inte be aftonbönen,-för Jesus finns inte. varför frågade Samuel. Hon svarade något i stil med -För han var inte där när människorna dog i Ecuador. Sen hade de ett djupt teologiskt samtal. Det känns otroligt viktigt att möta hennes tvivel och tankar kring tro. Låta henne fundera och säga hur hon tror.
/Emma
13106512_10156829167820481_176096781_o

Andrea och Carolina när de hälsa på henne i går.

Ett fint avslut!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Då var sista avsnittet av Familjer på äventyr sänt och vi kan pusta ut 🙂 Det blev ju 8 väldigt bra avsnitt ju, eller hur!? Säger det igen, det har varit en ära att få dela detta med er. Galet att vi har varit med och att ett produktionsbolag tyckte vi var så intressanta att de valde ut oss till programmet. Själva tycker vi väl att vi är ganska trista…

Vi hoppas att vi fått inspirera människor på olika plan. Att ett äventyr börjar när man låter en dröm slå rot och när man börjar ta de där första stegen mot sin dröm. Vi valde att vara personliga från första stund, för det är sådana vi är, men också för att man skulle få se det roliga och härliga med att leva utomlands, men också vilka uppoffringar man gör och att det inte alltid är en dans på rosor.

Så vad händer nu? Som det stod i slutet så har vi planer på att starta ett litet familjeföretag och importera kaffe! Tankar som vuxit under hösten och våren. Sen jobbar Samuel vidare och jag är hemma med barnen, men ska väl börja titta efter jobb framöver och läsa upp lite betyg m.m.
Sigrid ska börja förskoleklass i höst och vi hoppas hon hamnar med sina nya vänner. Silas fortsätter på världens bästa förskola  och är en riktig liten tjöta och Beda har lärt sig sitta, de ni!

Vi har inte gått med i någon församling ännu, vill känna oss fram lite innan vi tar ett beslut var vi ska vara med.

Tack för att ni följt oss, tack för alla fina hälsningar från olika håll.

God bless

/Samuel & Emma & the kids

Avsnitt 8 på SVTPlay

 

Taggad , ,

Några självklara %

Det finns olika äventyr här i vår värld. Ett äventyr som vi följt sen starten i magen är familjen Antblads med lilla Stina i spetsen.
Mamma Andrea är min kusin och Stina och Sigrid är födda med en veckas mellanrum, och de har följts åt trots att vi varit på olika sidor av världen. Men de föddes med lite olika förutsättningar i livet. Stinas förutsättningar att ens överleva handlade om några få %. Dessa % som läkarna gav Mattias och Andrea i ett tidigt skede i graviditeten var självklara från första start och oj vilket äventyr de haft och har med Stina och hennes syskon. Det kallar jag ett riktigt livs- och vardagsäventyr!

Vi som tror på under och en Gud som hör bön, vet att Stina är ett bönesvar och ett fantastiskt underverk.

Sigrid åkte precis hem till Stina för att leka. De har blivit bra kompisar och har roligt tillsammans. Två viljestarka tjejer kan man lugnt säga! Jag frågade Sigrid för ett tag sedan om hur det är att leka med Stina, och då svarade hon att hon är ju inte lika snabb som jag och så har hon en tokig hand och så har Stina ett stort rum och det vill hon också ha nån gång. För övrigt finns det inget som skulle vara konstigt eller annorlunda 🙂 Alltså barn är ju fantastiska. De ser människor som människor. De ser bortom hudfärger, funktionshinder, storlek och allt annat. Man önskar att det skulle hålla i sig, att en människas värde ligger i vem de är, inte hur de ser ut eller vilken grupp de tillhör. Jag hoppas vi lär våra barn dessa värden och att olika är något som är bra!

Om ni vill läsa om Stina och Anderas tankar så har de en underbar blogg:  http://andrea.blog.se/

/Emma

Skärmavbild 2016-02-28 kl. 16.16.40.png

Snodde en bild från Anderas blogg på familjen Antblad…

Så landade vi till sist…

I dagens program landare vi äntligen i Sverige. Dagen var faktiskt den 6 juni så mer svenskt kunde det inte bli. Sköna känslor och mycket glädje när vi till sist landade.  Vi var väldigt trötta men tröttheten suddades ut av all kärlek vi möte av familj och vänner. Vi älskar er! Vilket jobb ni la ner på vår hemkomst och att ni ställde upp på denna galenskap att vara med i tv 🙂

Vi återkommer snart med mer tankar…

/Emma

 

 

Taggad

Jenny hjärta Thomas

Så var vi hemkomna från långhelgen i Orsa Grönklitt. Den posttraumatiska stressen som alltid kommer när man morgonen efter hemkomst ser alla väskor och kassar med smutstvätt och grejer är inte nådig. Men så börjar man pö om pö att ta hand om det… Men för oss som inte har en källare eller tvättstuga att gömma grejerna blir allt SÅ rörigt.

Men tillbaka till anledningen, vi var i Orsa för våran Jenny och hennes Thomas gifte sig. Det blev ett riktigt vinterbröllop med snöstorm light och fest i toppstugan. Hela helgen var väldigt trevlig. Vi bodde i stugor i backen och vi kunde åka skidor och snowboard på fredagen. Sigrid åkte för första gången och hon var riktigt duktig, men avverkade sina skidlärare (läs pappa, mostrar och morbror) på löpade band. Detta att man inte kan vara bäst från start är en tuff lärdom för henne 🙂

Sigrid fick också äran att vara brudnäbb tillsammans med Thomas syskonbarn. Hon gjorde ett strålande jobb. Vigseln hölls i Orsa kyrka.

/Emma

 

Carolina

DSC_7366sigrid_carolina_svDet finns saker i livet som gör extra ont. För min del är farväl det jobbigaste jag vet. Jag kan vara cool och lugn inför ett avsked, men så kommer den där bottenlösa känslan helt plötsligt och jag faller handlöst ner i en sorg som man nästan kan ta på. Det gör fysiskt ont. Man vill bara få det överstökat, men på samma gång få säga hejdå ordentligt.

Sigrid förstod inte riktigt att hon skulle lämna Carolina på riktigt. Vi hade ju åkt till Sverige innan och kommit hem till Jipijapa igen, så det var det hon trodde nu också, fast vi hade pratat om att vi skulle flytta. Och hur förklarar man helt och hållet för en 4 åring vad ett uppbrott innebär? Men Carolina visste hela tiden, och man märkte på henne ju närmare dagen vi kom, hur hon kämpade. Carolina är tre år äldre än Sigrid och har sett sina föräldrar lämna henne om och om igen, så att Sigrid åkte tog hårt på henne.

Älskade lilla Carolina. Du lärde Sigrid dumheter hela tiden, du lärde henne saker hon inte borde kunna och inte du heller för den delen. Men du var Sigrids bästa vän och ni älskade varandra. Om Sigrid lyckas få en sådan vän igen, så är hon lyckligt lottad.

/Emma

Tillägg om hur Carolina har det nu

Carolina har ett bra skyddsnät med sin storebror och moster och kusiner. Hon har kompisar på gatan också. Vi har kontakt ibland via Fb och Skype.
Det kunde upplevas som ingen tog hand om henne när vi åkte, men jag är säker på att hennes moster Monica stod precis bredvid när hon satt där och grät på pallen. Allt som syns på tv är inte hela sanningen. 

Vi tror det kommer gå bra för henne! 

Avsnitt 6: http://www.svtplay.se/video/6530866/familjer-pa-aventyr/familjer-pa-aventyr-sasong-2-avsnitt-6


Taggad , , ,

Det bästa vi har gjort!

Vad ska man säga?

kanske att… detta är det bästa vi gjort! Ni vet hur det är. De gråa dagarna, de jobbiga kulturkrockarna, svetten som sköljer över kroppen, glöms bort och kvar finns nästan bara det bästa förutom saknaden av alla människor och relationer vi lämnat efter oss.

Sigrid som kom av sig från sin äggfilm (kinderägg som öppnas på youtube, småbarnsföräldrar ni vet vad jag menar) såg när hon lekte med Carolina, såg sitt hus, sin gata, sitt tidigare liv och försvann bort, blev tyst men ville inte prata om sin saknad, anar ett missionärsbarnsdrag.

Jag saknar Jipijapa framför allt. Vi har sagt att vi ska rota oss i Sverige men detta lilla avsnitt utmanar oss å det grövsta… Vänner och bekanta tala vett med oss om vi börjar tala osammanhängande om andra breddgrader.

Några kommentarer kring avsnittet:

Vi är nöjda med avsnittet, anledningen till att vi valde att göra detta var för att formatet för programmet är snällt i sin bästa mening. Vi vet att vi inte kommer bli uthängda. Trotts detta ingår SVT i en generell mediastrategi som går ut på att skapa intressant och rolig underhållning för hela familjen. Detta medför vissa små vinklingar. t.ex.:

  • Avsnittet om sex och rökning i min barndom var en rolig grej men kändes lite överdriven. Tror att de flesta 13-åringar går igenom något liknande, men det blev lite to much med min tomt stirrande barndomsblick, hyttande tonårsfinger och den deppiga bakgrundsmusiken. Hoppas att det finns en tanke med detta som går åt en ”helhetlig” riktning.
  • Nadias och Emmas samtal får oss att gråta, vi saknar dem så mycket.
  • Församlingen i Jipijapa är större och mer livfull än den skrämda skara ni såg utanför kyrkobyggnaden. När vi sa att de skulle filma blev det ingen rusch precis.
  • Men i stort är vi glada över att SVT och produktionsbolaget Art89 förevigar och förstärker vårt minne av en tid som var den bästa och den värsta vi upplevt.

Jesus bevara och beskydda vår vänner i Jipijapa.

/Samuel

 

Taggad , , ,

God fortsättning

Dagen efter och vi är hemma och slappar, tog oss ut på en liten promenad som började i sol och slutade i storm och regnblandat hagel, uppfriskande helt enkelt.

Vi hade en fin julafton, dock måste vi lära oss det sär med tidsuppfattning och optimismen kring detta 🙂 Men vi kom dit vi skulle till sist ändå. Barnen är supernöjda med sina klappar och det är riktigt skönt att ha en dag ledig och bara leka och spela spel och äta rester. Vi firade först hemma hos farmor och farfar i Backa men lite lunch och sen blev det hela tjocka släkten Lindgrens hemma hos Emmas syster Malin. Och i år sa vi åter igen; nästa år kan vi göra hälften så mycket mat :).

Tänker tillbaka på förra årets jul i Jipijapa. Den var faktiskt fin. Vi gjorde egen julmat och hade köpt med oss en julmust från Sverige som vi öppnade med vördnad. Sen firade vi med församlingen på kvällen. Men annars så saknar vi inte julen i Ecuador, det är den tiden som jag tyckt varit jobbigast under åren där. Det funkar inte riktigt med plastgran och amerikaniserad jul i 35 graders värme…

Familjer på äventyr

Nu går trailern jätteofta på SVT och vi väntar med spänning på premiären. När det spelades in var vi i slutet av vår period och det var så mycket som hände de veckorna, så det är svårt att komma ihåg allt som spelades in. Mest orolig är man ändå för hur man kommer se ut och vad man sa. Ytliga saker helt enkelt 🙂 12 januari 20.00 i SVT1 börjar det hela.

/Emma

Julefrid

Vi njuter av december. Vi gillar detta mörker som täcker Sverige dessa tider. Vi myser med julstjärnor i fönstren och hyacinter i varje kruka. Vi njuter av adventsljusen som får tändas söndag efter söndag.

Men så ser jag mina fina vänner och familj som jobbar. Stressen över jul, stressen att hinna. Jag lider med er, för jag vet att ni vill njuta också, men måste jobba för att få ihop det. Det blir liksom så motsägelsefullt på något sätt. Vi jobbar för att leva gott, men mår kass för vi jobbar så mycket och inte hinner njuta av livet och familjen.

Nästa år är jag säkert i samma sits, vem vet. Men detta året tar vi vara på julefriden.

/Emma