Kategoriarkiv: Beda

Te extraño

Saknar landet. På riktigt. Har inte haft förmågan att känna så sen vi kom hem. Visst har jag vetat att jag saknar Ecuador, men känslan, den där som gräver i ens inre har inte funnits där. Förrän nu. Nu kan jag drömma om att få gå på de smutsiga gatorna i Jipijapa. Köpa fisk på marknaden, prata med hon som alltid sålde grönsaker till mig. Åka på de slingriga vägarna till Cayo för ledig dag på stranden, eller ännu bättre köra vidare till Montañita och försvinna bort några dagar. Dagdrömmer till och med om Quito, att gå från svenskhuset till bageriet och köpa frukostbröd och en dunk vatten.
Nu känns livet där som en avlägsen dröm, något jag lagt i en papperslåda och stoppat undan i en vrå. Nu är jag här i verkligheten och allt jag kämpade med att förstå där borta är så enkelt här. Dagens rymt, det kulturella undertexterna, vilket av alla bröd i brödhyllan som är godast. Allt här funkar och allt kan jag. Men jag saknar att inte förstå, jag saknar att upptäcka nya saker. Att sticka ut var jag än går fram. Jag kände mig så modig då. Nu är jag mest bara grå. Men det är också skönt. Att vi fått varva ner, hitta strukturer och få andas igen.
Två världar som jag älskar båda två.
Börjat prata med Silas om hans hemland. Han fattar ingenting. Övar på ECUADOR. Som att han ska hålla kvar vid något av det i sin identitet.
Sigrid som förstår engelska bättre än spanska, hon som förra året pratade som en costeña. Och så lilla Beda som inte har en susning om vilket äventyr resten av familjen varit ute på innan hennes tid.

Människorna som stod mig så nära. Åh vad jag saknar er. Era hjärtan. Att ni lätt mig komma så nära.

Nej nu får jag sova. Får fortsätta drömma! /Emma

Annonser

Ett fint avslut!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Då var sista avsnittet av Familjer på äventyr sänt och vi kan pusta ut 🙂 Det blev ju 8 väldigt bra avsnitt ju, eller hur!? Säger det igen, det har varit en ära att få dela detta med er. Galet att vi har varit med och att ett produktionsbolag tyckte vi var så intressanta att de valde ut oss till programmet. Själva tycker vi väl att vi är ganska trista…

Vi hoppas att vi fått inspirera människor på olika plan. Att ett äventyr börjar när man låter en dröm slå rot och när man börjar ta de där första stegen mot sin dröm. Vi valde att vara personliga från första stund, för det är sådana vi är, men också för att man skulle få se det roliga och härliga med att leva utomlands, men också vilka uppoffringar man gör och att det inte alltid är en dans på rosor.

Så vad händer nu? Som det stod i slutet så har vi planer på att starta ett litet familjeföretag och importera kaffe! Tankar som vuxit under hösten och våren. Sen jobbar Samuel vidare och jag är hemma med barnen, men ska väl börja titta efter jobb framöver och läsa upp lite betyg m.m.
Sigrid ska börja förskoleklass i höst och vi hoppas hon hamnar med sina nya vänner. Silas fortsätter på världens bästa förskola  och är en riktig liten tjöta och Beda har lärt sig sitta, de ni!

Vi har inte gått med i någon församling ännu, vill känna oss fram lite innan vi tar ett beslut var vi ska vara med.

Tack för att ni följt oss, tack för alla fina hälsningar från olika håll.

God bless

/Samuel & Emma & the kids

Avsnitt 8 på SVTPlay

 

Taggad , ,

Sova ut

Tänk att vi, alltså Beda och jag fått sova till 8.30 idag. Detta är tack vare att storasyskonen åkte till mormor och morfar igår och sovit över natten där. Den som nästan aldrig får sova ut är vår fina pappa Samuel som börjar 6.45 varje morgon i Älvängen… och helgerna ger honom ingen sovmorgon med en Silas som sätter igång tidigt :).
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket det betyder att ha avlastning, det är en av de stora skillnaderna från hur vi hade det i Ecuador. Där hade vi nästan ingen avlastning, förutom vår älskade Lucrecia som var vår hemhjälp, vilket var guld värt. Så jag vill här och nu säga TACK till våra föräldrar och barnens mor- och farföräldrar. Avlastning är inte bara för oss föräldrar utan även för de små. De älskar att åka till er och slippa trötta och tråkiga föräldrar en stund.

DSC_7121dopDSC01068 DSC01053

För några dagar sen fick vi äntligen prata med Carolina i Ecuador. Sigrid hade väntat länge och frågat mycket om när vi skulle prata med henne. Samtalet gick lite knagligt. Men de var väldigt glada att se varandra igen!

DSC01059

Vi har varit i Sverige i 5 månader och tyvärr har hon tappat spanskan redan. Hon förstod vad de sa men vågade inte svara, eller visste inte hur man sa saker. Det finns ett klipp på Facebook där vi ska åka till Sverige 2014 och vår vän Wacho filmar resan till flygplatsen. Där hör ni hur bra hon pratade!

Nu ska jag sy gardiner och kuddar. Ha en fin fredag!

/Emma