Te extraño

Saknar landet. På riktigt. Har inte haft förmågan att känna så sen vi kom hem. Visst har jag vetat att jag saknar Ecuador, men känslan, den där som gräver i ens inre har inte funnits där. Förrän nu. Nu kan jag drömma om att få gå på de smutsiga gatorna i Jipijapa. Köpa fisk på marknaden, prata med hon som alltid sålde grönsaker till mig. Åka på de slingriga vägarna till Cayo för ledig dag på stranden, eller ännu bättre köra vidare till Montañita och försvinna bort några dagar. Dagdrömmer till och med om Quito, att gå från svenskhuset till bageriet och köpa frukostbröd och en dunk vatten.
Nu känns livet där som en avlägsen dröm, något jag lagt i en papperslåda och stoppat undan i en vrå. Nu är jag här i verkligheten och allt jag kämpade med att förstå där borta är så enkelt här. Dagens rymt, det kulturella undertexterna, vilket av alla bröd i brödhyllan som är godast. Allt här funkar och allt kan jag. Men jag saknar att inte förstå, jag saknar att upptäcka nya saker. Att sticka ut var jag än går fram. Jag kände mig så modig då. Nu är jag mest bara grå. Men det är också skönt. Att vi fått varva ner, hitta strukturer och få andas igen.
Två världar som jag älskar båda två.
Börjat prata med Silas om hans hemland. Han fattar ingenting. Övar på ECUADOR. Som att han ska hålla kvar vid något av det i sin identitet.
Sigrid som förstår engelska bättre än spanska, hon som förra året pratade som en costeña. Och så lilla Beda som inte har en susning om vilket äventyr resten av familjen varit ute på innan hennes tid.

Människorna som stod mig så nära. Åh vad jag saknar er. Era hjärtan. Att ni lätt mig komma så nära.

Nej nu får jag sova. Får fortsätta drömma! /Emma

Annonser

5 thoughts on “Te extraño

  1. Aino Johansson skriver:

    Jag förstår dig, Emma! Trivs man på en plats och även trivs på nästa och nästa – har man många minnen. Man vill ha lite utav det och lite utav det. Det är ett livspuzzel att få ihop allt.
    Luucka till med livet i nuet! 👍🍀

  2. Monica Gustafson skriver:

    Det är lätt att lämna kvar sitt hjärta eller en del av hjärtat i ett land man levt i. Jag har precis kommit hem efter bara några dagar i Moldavien och de dagarna har satt spår i mig. Mötte människor där med stort hjärta för sina bröder och systrar som saknade mycket av livets nödtorft. En fantastisk resa. Kram från Monica i Mullsjö.

  3. Johanna skriver:

    Jag vet precis hur du känner Emma! Vi har lämnat kvar en del av våra hjärtan i Alaska men varje eviga dag ber jag om att få komma tillbaka samtidigt som jag vill vara just här i Sverige, i Gästriklands skogar och i närheten av övrig familj och släktingar. Men vi längtar. Åh vad vi längtar, och ibland, ofta, så hett att det gör fysiskt ont i brösten på oss. En dag kanske vi återvänder. En dag.
    Hur ser ni på framtiden? Är det ett alternativ att återvända?

    Kram till er alla // Johanna

    • Hej Johanna. Har fått typ samma reaktion från flera som levt i andra delar av världen. Man bär på något som aldrig släpper.

      Vi kommer nog återvända, men inte nu. Vi blir här i Sverige ett tag framöver. Måste landa ordentligt någonstans för att kunna ge oss av igen. Behöver stabilitet för att komma vidare. Kanske låter motsägelsefullt men det är den modell som funkar för oss just nu.
      /Emma

  4. S/Y Mary skriver:

    Åh kära Emma. Jag tror jag förstår precis vad det är du saknar. Större vågor i livet, det blir lätt lite platt här hemma. Kram. /Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: