Torpkonferens med blandade känslor

OBS ett väldigt långt inlägg, men allt måste skrivas ner, för jag vill dela det med er!

Inatt kom vi hem från Torp. Vi var inbjudna för att hålla i ett seminarium om våra erfarenheter från Ecuador. Vi åkte dit i torsdags för att få några goa dagar, fick låna grannarnas husvagn och allt såg i teorin väldigt bra ut! Men för min egen del så hängde medverkan på seminariet över mig som ett ok. Barnen hade det jättebra och vi också, men hela tiden malde en oro i mig. Vet inte varför just denna medverkan blev så olustig, men det började redan när vi tackat ja till det i våras. Det var stort på något sätt.
Av erfarenhet brukar just orostyngda grejer vara de som i slutändan är de som gjort avstamp i något, det kändes som det kunde vara så denna gång också, men jag fick inte frid. Jag ville ställa in flera gånger, försökte hitta på ursäkter att inte behöva åka alls…

Men på midsommaraftons kväll kände jag att jag ville gå på kvällsmötet för att få lite fokus. Tog med mig Sigrid, men hon ville hellre gå till kiosken och springa runt, så jag blev stressad att jag inte skulle få höra något. Men till sist hittade jag en storbildsskärm där jag kunde följa predikan och hon kunde leka utanför. Jag kände riktigt hur jag drogs till budskapet och hur jag strävsamt sa till Gud: – hjälp mig. Sen var det som en tung men trygg hand lades över hela mig och en röst som upprepade något i stil med: – jag är med dig, oroa dig inte. 

Sen kom ett gammalt tilltal till mig som en pastor i Ecuador sa till mig 2005.
– Många ska följa dig, men det är inte du som styr över det.
detta tilltal har jag burit med mig utan att förstå vad det inneburit och tänkt att det kan inte stämma. Men nu ser jag plötsligt klart att vår medverkan i Familjer på äventyr, är det han pratade om och att jag verkligen inte kan styra över det och att det fått ett eget liv. Vår medverkan där har blivit ett instrument för människor att få berätta om sin tro. Det var verkligen inte något vi hade med i beräkningen när vi valde att medverka.

Nästa morgon vaknade jag med ett fokus och en tro på det vi skulle dela skulle bli bra. Men fortfarande med en nervositet i kroppen. 15.45 kom vi in i tältet där vi skulle hålla seminariet och det fylldes med folk. Bära eller brista. Sen drog vi igång och ett lugn la sig över oss båda och det var som att det vi delade och det jag gått och gnolat på i månader bara gled ur mig. Det gick så bra!

Efter kom flera fram om tackade och ville prata. Jag blir lika fascinerad av att vår enkla berättelse får sånt genomslag. Ibland de som kom fram var en kvinna och en man som berättade att de flyttat till Göteborg och var med i Saron. De hade tittat på programmet i våras. En dag stod hon och diskade och fick plötsligt till sig ”Emma ska till Saron”. Hon förstod inte varför hon fick detta till sig. Senare var de på ett församlingsmöte och då informerade de att ”Emma Gunnarsson ska börja som Kommunikatör och samordnare”. Jag rös när hon sa detta, för jag har sen jag fick tjänsten i Saron känt mig väldigt osäker på mig själv i denna nya tjänst. Hennes ord bekräftade att detta är den väg jag ska gå.

Jag kan inte helt förklara i ord vad som hänt dessa få dagar, men jag är övertygad om att Gud ville att vi skulle gå igenom detta för att få ett fokus. Sen var det delar som han ville att jag skulle sammanstrålas med.
Det känns som att jag fått ett fokus igen. Idag har jag varit jättetrött. Tror kombinationen av barn som inte ville sova mitt i natten när vi kom hem, men också att all oro och ångest släppte har gjort mig helt slut. Nu ska vi vila och njuta av varandra, Samuel har semester/föräldraledigt.

/Emma

VIKTIG NOTIS:
Missa inte Sveriges Radio P4 Göteborg, Väst, Skaraborg och Sjuhärad på onsdag 29 juni 10.45 – 11.30 då vi medverkar!!!

Skärmavbild 2016-06-27 kl. 00.00.06.png

Våra flickor på en filt utanför husvagnen på Torp

Annonser

5 thoughts on “Torpkonferens med blandade känslor

  1. axklo skriver:

    Underbara du! Vad jag bett för dig sedan vår korta promenad tillsammans! Var så övertygad om att ni var rätt 🙂 Härligt att läsa om bönesvaret här ❤️

  2. Ärligt och härligt inlägg!! Fick mig att tänka till och att försöka hitta bättre på sommaren och hösten! Tack!

  3. Aino Johansson skriver:

    Unerbara, underbara lyssnande Emma! Välsignelse till dig och din man som tjänar Gud med både vånda, ödmjukhet, oro OCH glädje!! Genom Jesu namn och den Helige Andes tilltal och hjälp fubkar allt till bästa – trots allt! Ni är BRA! ❤️❤️❤️❤️❤️

  4. Annica och Tryggve Gustafsson skriver:

    Hej Emma!

    Så har jag fått lyssna på inlägget i Radio nu på em. Ni är så underbara ochi klartext svarar ni på frågorna från reportern.
    De är härligt att följa er familj och allt ni är med om/kram till alla Annica Gustafsson
    💞💞

    Skickat från min Samsung Galaxy-smartphone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: