Nja…ja

Okej jag ska ärligt säga att vara instängd med alla barnen i flera dagar är ett test för en mamma med klent psyke. Magsjukan drog in i vårt hem i lördagsnatt och Sigrid mådde inte alls bra. Det positiva i det hela var att hon mått bra sen dess och att vi andra inte blivit drabbade. Men vi var sjuka förra veckan också med ont i hals mm, så sammanlagt har denna familj lämnat hemmet typ 2 % av tiden.

Nu har vi spelat ”Den försvunna diamanten” och vad resten av dagen har att bjuda vet jag inte riktigt… Att skärmtiden per person i hemmet stigit med XX antal % är också en sak att notera. Man orkar liksom inte vara en påhittig mamma när alla går på gnällmedicin. Men som ljuset i tunneln har vi något att se fram emot, på torsdag åker vi tillsammans med min sida av släkten till Orsa för vår älskade Jenny ska gifta sig med Thomas 🙂 och vi ska få åka lite skidor och njuta av fjällen. Ska bli jätteroligt. Senast vi åkte allihop någonstans var julen 2009 till Teneriffa i två veckor.

/Emma

En annan rolig sak att notera är att vår blogg ökat markant i besökare 🙂 Kan ju ha något att göra med att vi syns på den där tv:n och folk vill veta vilka dessa tokar är… 

Skärmavbild 2016-02-15 kl. 11.08.19.png

Nypistat, vi får väl se om det blir några åk för den här familjen 🙂

Ni har väl inte missat den braiga musiken i Familjer på äventyr?!?! Här är introlåten Into the wild med LP

Annonser

9 thoughts on “Nja…ja

  1. Aino Johansson skriver:

    Livet går upp och ner. Ha så roligt på bröllop och i skidbackar!

  2. Åsa Andersson skriver:

    Minns hur det var….man var litet som i en kolong och ingen blev sitt rätta jag, sen en rastlös larv och sen…En fjäril som äntligen kan flyga!! Såpå torsdag flyger en hel fjärilsfamilj till Orsa💚

  3. Mia skriver:

    Jag har just sett dagens avsked och blev otroligt rörd och ledsen när jag såg hur Carolina mådde vid avskedet med Sigrid. När ni hade åkt och hon satt ensam på pallen och grät utan att någon kom och tröstade henne, mitt hjärta går sönder och man känner hennes ensamhet. Gråter när jag skriver detta också… Hur har det gått för henne, har ni någon kontakt? Man vill höra att hon har andra vänner och att hon inte är ensam… Befarar att så inte är fallet.

    Tack för ett bra program. Det värmer i hjärtat att se era delar av det!

    • Hej Mia.
      Carolina har ett bra skyddsnät av sin familj och hon har vänner på gatan. Vi har skypat några gånger och hon mår bra.
      Bilden när hon satt själv när vi åkte gav bilden en väldigt ensam tjej, men hon har en fantastisk storebror och moster som tar hand om henne. /Emma

  4. Linda skriver:

    Blev också så oerhört rörd av att se hur ledsen och ensam Carolina såg ut att vara i dagens avsnitt. Blev tvungen att googla för att få ett svar på hur hon har det idag. Tack för ditt svar ovan. Och tack för att ni delar med er, väldigt modigt! Hoppas ni har det bra hemma i Sverige också. /Linda

  5. Diana Eliason skriver:

    Tack för ett fint program och att ni så öppenhjärtigt delar med er av era erfarenheter och upplevelser! Ni ger ett så fint intryck och låter oss tittare se livets olika sidor i Jipijapa. Allt gott till er! /Diana i Alingsås

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: