Just nu är vi i Quito på lite möte- och ledighetsvecka, oturligt nog ligger jag sjuk i sängen just nu, men jag överlever. Vi hänger mycket med våra vänner Hermanssons och Sigrid och Natanael går på ”lovskola” i en församling på eftermiddagarna.
Men det jag måste berätta om är helgen jag tillbringade på campamento st Domingo och ”Damas-läger”. Jag ska erkänna, jag kom dit med ett tungt och trött hjärta och själ. Silas var med mig och samuel och Sigrid stannade kvar i Jipijapa. Jag var inte upplagd för detta alls. Men dessa kvinnor berörde mitt hjärta, speciellt en kvinna som heter Aida och kommer från Quito. Hon har bröstcancer och vet inte vad utgången blir. Men denna kvinna strålade, hennes vittnesbörd var så starkt.
Hon sa: jag har bett om helande och jag har blivit helad, men inte på det sättet jag trodde, kroppsligt. Nej jag har blivit helad i min själ. Jag bar på så mycket ilska och sorg, men nu är jag hel
Det tog tag i mig, att ett helande i vår själ är viktigare än ett kroppsligt helande.
Den som var huvudtalare heter Luz Serrano och oj vilken kvinna, men en glöd och ett budskap som gick rakt in i hjärtat.
Jag åkte där i från med ett nytt mål och hopp. Tack Jesus.
/emma
På bilden är en tjej som heter Katherine och vi. 
Så sant det är… tack att Du delar och påminner oss. Önskar er fortsatt fina dagar i Quito. En stor kram till er alla!!!