Det verkliga livet

Igår fick vi iväg nyhetsbrev till våra stöd-församlingar hemma i Sverige. En del av detta brev vill vi dela med er här:

”Över ett år har gått sen vi ”landsteg” Ecuador. Ett år fyllt av upplevelser och omständigheter. Vi har under detta år fått vara med om mycket och när vi ser tillbaka på allt, så kan vi bara säga: Tack Gode Gud för att du varit med oss. 

Vi har kommit in bra i arbetet i församlingen La Divina Gracia här i Jipijapa. När vi kom hit i augusti förra året hade församlingen stått utan pastor under flera år och det var medlemmarna själva som ”drev” församlingen. Vi har fått äran att fortsätta detta arbete och har under detta året jobbat målinriktat med att bygga upp ett starkare ledarskap. Något vi nu börjar se frukten av. Nästa steg i processen är att börja bli mer utåtriktade och börja evangelisera. Vi har medvetet inte varit utåtriktade i större grad, för vikten av att ha ett starkt ledarskap, andligt och praktiskt är A & O i en församling. En församling måste kunna ta hand om dem som kommer utifrån. Nu är vi där tror vi!

Denna våren har vi haft glädjen att få döpa 5 personer in i gemenskapen med Jesus. Personer som gjort sitt val att följa honom. 
En av tjejerna heter Yandira och har precis fyllt 18 år. Hon döptes tillsammans med sin pojkvän Bryan för två månader sedan vid stranden i Puerto Cayo. Hon kom till tro för ca ett år sedan, efter att Bryan blivit kristen några månader innan. 

Vi lärde känna dem när vi kom hit till Jipijapa förra året. Snart fick vi höra att Yandira var gravid. En stund av ”error” uppstod för oss. Vad är rätt att göra nu? Men efter samtal med dem, där vi förstod deras längtan efter Jesus, och att situationen var som den var, fortsatte de komma till församlingen och vi kom varandra närmare och närmare. I januari föddes deras son Dominic och vi fick äran att bli gudföräldrar till pojken. 

Yandiras mamma har hela tiden varit emot att de blivit kristna och motarbetade dem när de vill välsigna sin son i kyrkan, istället för att döpa honom i katolska kyrkan. Men de gick sin egen väg och för några veckor sedan lyftes pojken upp inför församlingen och Jesus.

När det blev tal om dopet med dem båda, så blev även detta en svår nöt att knäcka, först för att hennes familj var emot det, sen för att de inte riktigt förstod innebörden i dopet. Men som sagt så valde de att döpa sig efter flera samtal, dock åkte vi iväg i hemlighet, för att mamman inte skulle ställa sig i vägen.

Yandiras pappa tillåter dem inte att gifta sig. De lever tillsammans som man och fru (sambo), men för henne är pappans välsignelse otroligt viktig.
Så vad gör man som pastor och ledare i denna situation? Här har vi två personer som vill följa Jesus av hela sitt hjärta. De har funnit det verkliga livet. Med omständigheterna på vägen har gjort att de hamnat i ”synd”. 

Yandira har ett så starkt vittnesbörd. Hon är uppfylld av Jesus och lever helt och hållet för honom och sin lilla familj. Hon har börjat läsa bibeln, men förstår inte allt som står. Ni skulle se henne stråla när hon berättar om sin tro. Hur hon hungrar efter att lära sig mer.
Nu är de båda 18 år och på väg in i vuxenlivet med en liten son på 6 månader. Vill ni vara med och be för denna unga familj, som valt att följa Jesus, men som ännu inte fått ordning på allt?

Vi har många livsöden att dela med er, precis som ni ständigt möter människor på samma sätt. Vi lever kanske i två helt olika länder, men när man skrapar ner allt runt omkring så är vi så lika, med våra familjeproblem och relationer.

Under det år vi varit här i Ecuador har vi kommit fram till en sak. Allt viktigt handlar om RELATIONER! Vi kan inte banka bibeln i huvudet och säga vad som är rätt och fel, utan att vi tar redan på varför det är som det är i en människas liv. Om vi ger personer en chans att söka vad som är rätt och fel i en situation, så brukar personen själv, i de flesta fall, komma fram till lösningen. Vi kan bara guida dem, genom att lyssna in Guds röst och genom det som står skrivet i bibeln.”

Annonser

4 thoughts on “Det verkliga livet

  1. Anders skriver:

    Härligt att se att ni är en del av det ecuadorianska samhället, och att ni får leva ut Jesus i era relationer. Vi ber för er och hjälper gärna till att be för den unga familjen ni berättar om.
    Önskar er Guds glädje och välsignelse! 1 Kor.15:58

    Vännerna i Fårbo gm Anders

  2. Sam Gunnarsson skriver:

    Härligt, men oxå jobbiga saker förstår jsg! Det är då roligt att läsa om hur ni kämpar på. Ni är säkert på rätt väg, det tror jsg.
    Jsg forysätter att följs er! Allt gott!
    Sam

  3. AnnaLena skriver:

    Fint få dela er och era vänners livsresor.. Tänker på pappas ord som han sa ofta ‘Gud är större’. Ber för familjen & er alla. Kram AnnaLena

  4. keijo skriver:

    Tack till Herren för eran familj med välsignelse till många in detta mission land och att leda folk till Herren är så pännnende och glädjerik och GUd må välsigna er för era insats och låt han använda er mera till frälsning för Jesus blods skull ,tack med välsignelse ,keijo södertälje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: