Känn p.e.p.p.

Sen sist… Vi har varit lite dåliga på att uppdatera bloggen. Får väl skylla på allt vi har att göra. Idag är vi trötta. Inte för vi gjort så mkt idag, men bilen gick sönder igår, en dotter som inte vill sova middag, när vi tycker att det behövs, en pappa som blir akut-inkallad till krissamtal och en gravid mamma som orkar mycket ibland och stundtals somnar bort på soffan. Livet alltså. 

Mycket av vårt arbete är huvudarbete just nu. Vi tänker mycket på det vi står i. Diskussioner hit, tycka dit. Glädje, problem… Det är en välsignelse att jobba tillsammans, men också en extrem utmaning för vårt gemensamma liv. Vi är familj och kollegor och vi är mest utlämnade till oss själva. Inte att vi är ensamma och det är synd om oss, men vi har bara varandra här. Tur att Skype finns och en god Gud som bär oss!

Nu sitter jag här och väntar på ledarna (Samuel är som sagt akut-inkallad på annat) som kommer till oss för samling varje torsdag. 19.00 börjar vår samling, varje torsdag. Än så länge har ingen kommit och klockan är 19.47. Som svensk går man i taket (dock inte jag längre, blir bara trött och ibland besviken), men som ecuadorian är detta normalt. Man har ca en timmas förskjutning på det mesta. Många bra saker finns bland detta fantastiska folk, men denna begåvning är ingen höjdare. (Förlåt alla ecuadorianer som känner sig påhoppade, men snälla skärp er 🙂

Oj det blev visst ett lite negativt inlägg, ni får ursäkta. När jag fått sova ut och vara ledig i morgon på ”fanans dag”, blir mitt sinne förmodligen mycket mer ljusare.

Vill dock dela lite bilder på Sigrid i skolan. Vår glädje, vårt allt, vår duktiga lilla tös som går i förskola och får läxor varje dag, 2,9 år gammal. Antingen kommer hon till skolstarten i Sverige redan vara skoltrött, eller så kommer hon glida in på ett bananskal… Återstår att se!

Image

ImageImage

Dios les bendiga! Från en trött morsa i vecka 23… Snart kommer h*n, innan vi hinner tänka efter! Avslutar detta inlägg 19:56, utan sällskap…

/Emma

(Senare uppdatering, Samuel ringer nu och meddelar att en av ledarna ringt och sagt att alla var upptaga idag, Samuel har inte kunnat få tag i mig… okej då, jag var ju ändå väldigt trött 🙂

Annonser

One thought on “Känn p.e.p.p.

  1. ottoulrika skriver:

    Låter VÄLDIGT mycket som missionärsliv …. väntan, förmånen att få jobba tillsammans men också ensamheten som ofta finns i det, trötthet, glädje, frustration …. Delar allt :-)! Ulrika Ernvik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: