En månad går så fort när man har roligt

Nu händer det som inte får hända. Ett mastodont-inlägg. Nästan en månad har gått utan uppdatering här på bloggen, så nu tänker vi skriva av oss lite 🙂

Snart har vi bott i Jipijapa i en månad. Börjat komma in i livet här och trivs faktisk väldigt bra. Lärt känna grannar, församlingen och staden. Allt är mycket annorlunda från Quito, som ett helt annat land. Men det är det vi gillar med Ecuador, att det är så markant olika på de olika platserna.

Under denna månaden har vi varit med om en hel del. När vi kom så var huset inte så klart som vi trodde, vi har haft hantverkare här nästan varje dag fram tills förra veckan. Vi har sakta med säkert kommit i ordning och nu känns huset som vårt hem. Grannarna är mycket trevliga och hjälpsamma. Ägaren till huset bor bredvid oss och vi har lärt känna dem och deras barn. Sigrid är hos dem nästa varje dag och leker. Jipijapa är en stad som vi första anblicken inte säger mycket, och den är mest känd för sin bussterminal, där man byter buss. Men standen är också känd för sin kaffeproduktion. Människorna här är trevliga och vi har inte stött på någon otrevlig person ännu, de reagerar ofta när vi kommer gående, för ”gringos” (som vi inte är, men de tror det) finns det inte mycket av här. Turismen är lika med noll kan man säga.

Vi har även anställt en hemhjälp. Lucrecia heter hon och har jobbat för många svenskar genom åren. Nu börjar vi komma in i att ha någon som sköter hemmet, men det känns lite konstigt och ibland fel, men det är en välsignelse för oss och vi får chansen att hjälpa en syster. Det är tufft på jobbmarkanden just nu. Hon jobbar halvtid och hjälper oss med allt i hemmet, det blir som en fjärde familjemedlem.

Sigrid började förskolan igår. Egentligen ska man vara tre år för att börja med en kvinna i församlingen är lärare på en skola och Sigrid fick börja i hennes grupp. Första dagen gick bra, här finns ingen inskolning, och vi lämnade henne med lite bävan. Men hon hade varit toppen hela tiden.

Tösen har ju fyllt år också. Den 11 augusti fyllde vårt lilla hjärta två år på en playa vid Crucita. Vi var på scoutläger och hon blev firad av alla scouter. Hennes fest hade vi nu i helgen, med 24 barn och vuxna. Vi var lite nervösa innan hur det skulle gå, att ha barnkalas här är helt annorlunda än i Sverige. Men vi fixade det något så när… Samma dag, på kvällen blev vi installerade som pastorer i församlingen. Nästan alla pastorer från distriktet var där och kyrkan var fylld av folk.

Det känns väldigt bra att få arbeta här, församlingen har inte haft pastor på flera år och ledarna har kämpat mycket. Det är en liten grupp, tror vi vi bara är 18 medlemmar. Vi har börjat lära känna dem och det är fina människor med en längtan och kärlek till församlingen. Vi har börjat med ledarvård, och ar samlingar här hemma hos oss varje torsdag. Det känns otroligt viktigt att lära känna dem ordentligt, att de får ett förtroende för oss.

Vi har även hunnit med att åka år ett extra insatt årsmöte för IPEE, Asamblea Extraordinaria i Santo Domingo. Kyrkan har ändrat sina stadgar bl.a. på grund av nya lagar i landet. Tre dagar med intensiva diskussioner och vi trodde inte att man skulle hinna klart till söndag eftermiddag, men man blev klar. För oss var det mycket lärorikt att vara med och lyssna och förstå mer hur IPEE fungerar.

Emma ska börja jobba lite mer med IPEE och JPE och deras kommunikation och information. Ett stort arbete, då de tidigare inte haft något tänk kring detta. Det blir en utmaning att få enhet i kommunikationen, men jag ser det som en utmaning och är väldigt glad för förtroendet att arbeta med detta.

Vi har haft lite fritid också, mycket av den har gått till att få ordning på huset, men i måndags åkte vi till Puerto Lopez med familjen Hermansson och Marcia Baquero. Där ifrån tog vi en båt ut till valarna. Knäövalar, stora djur. En häftig upplevelse när de slänger sig upp i luften. Vi är väldigt glada att ha så många fina vänner här, Andrea och Petter är nära vänner och Marcia bodde vi med i tre månader i Quito. Och vi får nya vänner hela tiden. Så ensamma känner vi oss inte.

Så där ja, nu har vi fått till ett inlägg, och det blev ju inte sååå långt 🙂 Framöver ska vi skriva ofta (vi lovar….)

 Mycket kärlek till er alla, som tänker på oss och tack för alla böner, de bär oss.

/Samuel, Emma och Sigrid

Image Asamblea Extraordinaria, många funderingar och tankar.

ImageSigrid pausar på playan i Manta.ImageScoutläger 3RImageImageImage Sigrid och sin Aucastrumma, som hin fick av sin far i tvåråspresent.

Image

Många presnterImageImageImageImageImageImageInstallationsgudstjänst, pastor Mauro Mero ledde det.Image

Så häftigt!

Annonser

2 thoughts on “En månad går så fort när man har roligt

  1. Anna-Lena Öhrling skriver:

    Härligt höra och se er! Ni är i våra tankar och böner. Stor kram AnnaLena

  2. Gunilla Järlbring skriver:

    Hej hela familjen!tack för hälsningen,förlåt att jag är slapp att höra av mig men ni finns med i mina böner.Idag är en tung dag vi har tagit farväl av Moster Nene,en underbar begravning,Mandas sjöng så fint och Anna var så bra,hela kyrkan var full och 190 var med på minnesstunden.Rena väckelse äter,hoppas att många blivit berörda.Kram Moster Nilla.

    Skickat från min iPhone

    29 aug 2012 kl. 16:55 skrev ”WordPress.com” :

    > >

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: