Dagarna på kusten

Efter ett par dagar i Quito var det dags för oss att åka ner till Montecristi i Manabi. Vi flög ner på fredagskvällen och togs emot av Petter Hermansson på flygplatsen. Det var verkligen varmt och grönt i och runt Montecristi, vi är vana vid det torra Manabi. På lördagens förmiddag blev vi presenterade för IPEE:s olika råde (Pastorsråd och administrativa råd), FACE stiftelsen och ungdomsledning m.m. Innan presentationen fick alla ledare ta emot undervisning från IPEE:s utbildningsansvarige. En mycket intressant undervisning med utgångspunkt från Ruts bok. Hur hanterar vi kriser, förändringar? Våra val är avgörande. Detta är en bok som verkligen lyfter fram kvinnorna som goda exempel. De väntade och litade på Gud. Alla var de små i sammanhanget men Gud använde dem för sin mission. En väldigt uppmuntrande undervisning helt rätt i tiden för oss.

Den första tiden har varit omtumlande, vi hade i och för sig inte väntat oss annat. Förväntningarna är stora, vi är små. Mitt i allt känner vi tillit till Gud, han går framför oss och bakom oss, Jesus omsluter oss på alla sidor. Ord som flera av er hemma har skickat med oss gör oss påminda om detta just nu.

Henri Burbano (President för IPEE) hade information om nya förändringar och möjligheter, inledningsvis. Dessa förändringar har genomdrivits på nationell nivå, enligt nya lagar måste alla anställda ha:

  • en sjukförsäkring
  • minimilön på minst 292 dollar
  • 2 dagar ledigt varje vecka

Ecuador förändras snabbt just nu med landets president Correa vid rodret. Det är inte helt lätt för kyrkan att möta dessa krav med en redan ansträngd ekonomi men samtidigt innebär detta förbättrade förutsättning inte minst trygghet för de pastorer som får lön från sin lokala kyrka. Förutom Burbanos information gav även Face och ”Si se puede panas” information om vad de arbetar med. Bland annat vill man förebygga incest och sexuellt utnyttjande bland barn. Enligt viss statistik uppskattas att en miljon barn i Ecuador utsatts för sexuella övergrepp.

Det är varmt på kusten… Sigrid har fått lite utslag av värmen, tror vi. Så här dags finns det mycket mygg också. På Sigrids kropp kunde vi räkna dem till ca 50 st. Men mitt i allt detta har Sigrid varit fantastisk, glad framför allt full av energi.

På Söndagskvällen åkte vi till Jipijapa. Söndagsgudstjänsten började klockan 19.30 men vi var där i god tid innan för att kolla in staden lite. Jipijapa har vuxit och erkänns allt mer som en plats med mycket kommers, bl a handlas det och produceras mycket kaffe. Kaffe produktionen har tidigare leget nere men verkar har fått en skjuts framåt. Trots tillväxt är Jipijapa en enkel stad med ganska låg levnadsstandard, i alla fall i förhållande till de större städerna på kusten och i bergen. Pastorsrådet tyckte att vi skulle bo i en conjunto (hus i inhägnat område) men det finns inte i Jipijapa. När Silvio Vallejos (president för norra kustens distrikt) frågade om det är säkert i området sa Jipijapakyrkans styrelse enhälligt, här är säkert, i vårt område händer det inte så mycket.

Om en månad kommer Silvio att börja leta efter en plats för oss att bo. Be att det blir en bra plats, mest för Sigrids skull.

Gudstjänsten var hoppingivande, Washington, lovsångsledare och styrelsemedlem, sjöng och spelade med en elektrisk gitarr, med stor skärpa och glädje. Petter Hermansson predikade om kyrkans betydelse och vi pressenterades som det blivande medhjälpare. Silvio frågade styrelsen efter mötet om de ville att vi skulle komma. Alla sa enhälligt, JA! ”Vi har bett och väntat länge på en pastor”, kändes jobbigt när frågan ställdes, eftersom jag (Samuel) var med, men eftersom svaret var så positivt kunde jag pusta ut och glädjas. På kusten kör man raka rör, inga krusiduller, tror att det är bra i längden, lite ovant bara. Man är noga från pastorsrådets sida med att att den lokala församlingen ska betala åtminstone minimilön även för missionärer som jobbar i lokal församlingar. Ett mycket bra beslut tror vi. Tanken är att församlingen även efter att vi har slutat har vant sig vid att betala ut en pastorslön så att de kan fortsätta anställa en pastor. Mitt i allt de praktiska fick vi även möta gamla vänner, framför allt Samuel, bl a Angelito, Washington. Dessa ungdomar fanns med i ungdomsarbetet när vi var på Apg29 för 6 år sedan var i Jipijapa. Angelito kom som ny till församlingen i Jipijapa genom Apg29:s första skola, 2004.

Detta blogg inlägg blev lite långt, mest pågrund av att vi inte haft internet på länge. Nu kommer vi att skriva mer frekvent framöver, tror vi.

Tack för era böner… Dios les bendiga y hasta luego!

/Samuel    

kyrkan i Jipijapa… Skulle lagt upp fler bilder, men internet är segt, så ni får denna bilden på Sigrid och hunden Ozo… Hon är helt orädd…

Annonser

3 thoughts on “Dagarna på kusten

  1. madde & mikael skriver:

    Samuel, du skriver väldigt bra! Jättekul att läsa lite om kyrkan och Jipijapa! Vi saknar er. Vi är på Gotland nu, med hela Falkis-gänget. Capstone, eller Crow-Push som är nya namnet, ska spela på min (maddes) pappas 60årsfest ikväll. Det blir nog succé. Krama Sigrid och er själva från farbror Mikael och faster Madde.

  2. Lena Fredriksson skriver:

    Hej Samuel, Emma och Sigrid!

    Vi vill sända varma hälsningar till er från oss i Smålandsstenar! Vad fint att vi kan följa erat nya liv och arbete genom bloggen. Vi kommer aktualisera den och hur ni har det för församlingen i gudstjänsten den 10 maj.
    Nu ser nog de flesta här hemma fram mot en skön valborgshelg med fint vårväder och några dagars extra ledighet. Vi har valborgsfiande här i Smålandsstenar och bjuder sedan in till sommarhemmet Tre Björkar. Vi hoppas det kommer många som inte annars besöker kyrkan.
    Vi önskar er Guds välsingnelse i erat arbete och tar er med i våra förböner!

    Missionsrådet Smålandsstenar/Lena Fredriksson

  3. Krister o Lisbeth skriver:

    Hälsningar från Backa. Underbart att se Sigrid fortsätta i sin vanliga stil, orädd och öppen inför omvärlden. Vi saknar henne och er! Samtidigt känns det att det är roligt att ni finns med i det som händer i Pacto-kyrkan idag med de förändringar vi kan ana finns där utifrån det ni skriver, och att ni har en plats där. Vi ber för er att ni ska få beskydd (ush att få 50 myggbet!!! finns det ”repelente” undrar farmor) och få uppleva mycket glädje i uppgiften. Mycket att återknyta till förstår vi. Hälsa vänner och bekanta också ifrån oss. Stora och varma kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: