Hej hopp

Uppdaterar inte här alls nu mera. Inte haft tid och ork och kanske inte så spännande att följa 🙂 ?

I alla fall så är dagsläget så här: Jag är ensam i helgen med två barn hemma, Sigrid sover hos mormor och morfar i natt. Samuel är i Stockholm och hjälper sin bror att flytta. Regnet öser ner ute och vi har haft en underbart lugn dag, för att vara oss. För i detta hem är det alltid en konflikt igång. Alltid ett barn som känner sig förbisett av sina föräldrar eller av sina syskon. Syskonbråk som alltid slutar i gap och gråt. Antingen är det barnen eller så är det någon förälder som får nog av kaoset. Ljudvolymen här är hög och bitsk. Grannarna undrar nog 🙂

I går fyllde våran Sigrid äntligen 7 år. Som hon väntat. Hon börjar bli så stor nu och det är spännande att följa sin egen sjuåring! Allt hon går igenom är ju nytt för oss, hon är vår testdocka i de olika åldersstegen. Stackarn. I veckan börjar hon 1:an i Asperöskolan.

På måndag börjar vi jobba igen efter semestern. Detta är vår första termin när vi börjar jobba båda två på samma gång och svensonlivet är i full gång. Livspussel. Guuuu så trist. Men skönt på samma gång. Vårt svensonliv sticker kanske ut något då vi bosatt oss i skärgården. Nu lever vi slaviskt efter båttiderna och planerar alltid hur vi ska få hem varorna från butiken på fastlandet. Varje mjölkpaket vägs noga i handen, är det värt det, orkar jag bära? Och gud nåde om jag glömmer dramaten vid ett inköp 🙂

Men det är ett gott liv vi har här på Asperö. Sommaren kanske inte varit strålande i vädersynpunkt, men helt ok för oss. Vi trivs i vårt hus. Barnen har fått vänner och vi har badat mycket. Folk har hälsat på i omgångar och växthuset fylls med tomater och gurkor och vi börjar förstå vilka växter vi har i trädgården. Planerar redan vad vi ska plantera nästa år! Nu väntar hösten och vintern, vi återkommer med hur det är och känns på riktigt när ett år gått 🙂

Hoppas ni också haft en fin sommar!

/Emma

 

 

 

Här bor vi

Alltså uppdateringarna här är inte frekventa. Vi har sen sist jag skrev haft det sjukt intensivt. Allt med huset gick så fort att vi knappt hann med något annat än att jobba och fixa med flytt m.m. Huset blev vårt 30 mars, sen grejade vi en månad, eller rättare sagt så var det min pappa Allan (bäst i världen) som gjorde vårt hus så fint! Sista helgen i april flyttade vi från Fiskebäck till Asperö och nu har vi bott här i en månad.
Men när vi började slappna av var det som att kroppen för första gången vågade släppa efter och jag har gått med en yrsel i tre veckor. Förra veckan gick jag till doktorn och hon konstaterade att det berodde på stress. Så nu har jag tagit timeout en vecka. Och sen i lördags har det inte snurrat, men jag är trött.

Men vi njuter av vårt hem. Vi känner oss välsignade! Asperö är vackert och lugnet är precis vad vi behöver. Silas och Beda har börjat förskolan här och det har gått jättebra att skola in. Sigrid går kvar i Fiskebäck men börjar här ute till hösten. Här finns många lekkamrater i grannhusen och på ön och de trivs!DSC_0901_fina_barn2DSC_0885DSC_0757_x

Husdrömmar

IMG_5062

Vårt orangeri

IMG_5068

IMG_5061

Plantering

Det är fortfarande overkligt att vi köpt ett hus. Tankarna kring vad vi ska göra i huset rullar runt i huvudet, men med en försiktighet. Skulle kunnat gå bananas på renovering, istället tittar jag lite försiktigt på sådana saker. Bara att vi har ett hus med tak över våra huvuden är tillräckligt för mig just nu. Känner en ödmjukhet inför det hela. Vet att ett eget hus är få förunnat.

I helgen har vi varit magsjuka i familjen och levt i karantän och klättrat på väggarna mer eller mindre. Då inser man mer än någonsin att utrymme är A & O för att orka. Att alla typ sover i samma sovrum är ingen hit!

Men vi försökte ta till vara på tiden så Sigrid och jag förodlade lite saker som vi sen ska ta ut till orangeriet som vi har i trädgården på Asperö 🙂 Vi planterade bl.a. kaffebönor från Jipijapa, äpplekärnor från… Ica och blommor från Linköping.

/Emma

Husägare

Vi har köpt ett eget hus. Jag har så svårt att tro på mina egna ord. Alltså fattar ni grejen. Vi äger alltså ett hus. Nyp mig.

Samlar vuxenpoäng i den stora skålen. Raderade precis en app som upptagit min tid: hejdå Hemnet!

Och än en gång konstaterar vi att Gud har koll på oss. För två veckor sedan såg allt mörkt ut på hus- och hemfronten. Att hitta ett boende för vår familj i Göteborgstrakten kändes omöjligt. Priser som vi aldrig skulle kunna nå upp till mm. Vi var verkligen down och vår situation kändes ohållbar.

På fredag kanske vi hade ett lånelöfte. På lördag åkte vi och titta på huset, men trodde väl nog att detta var ett i början av raden av hus, på måndag får vi lånelöfte på mer än vi trott och på em lägger vi vårt första bud. Efter några vändor står det klart att på onsdag (igår) att huset är vårt. Idag skev vi på… men detta kunde vi bara göra med hjälp av våra nära och kära! Tack!!!

Vi tror att detta är platsen för oss. Vi tror att det är detta Gud förberett för oss hela tiden, om man nu ska våga tro och säga så, men det är så vi känner!

Platsen familjen Gunnarsson valt att slå ner sina bopålar på heter Asperö och ligger i Göteborgs södra skärgård. En idyll, en vackert ö med 400 bofasta. Inga bilar, många barnfamiljer, 10 minuter till fastlandet. Självklart mycket praktiskt planerande (vilket iof kanske inte är vår starka sida 😜), pendlande till jobbet och kånkande med grejer hit och dit m.m. men ändå känns det helt rätt för oss.

Så om ni har vägarna förbi, kom och hälsa på hos oss på Körevägen.

/Emma

IMG_4961.PNG

 

Ny säsong av Familjer på äventyr

Skärmavbild 2017-01-04 kl. 21.06.05.png

En av familjerna bor på Grönland (Bild från svt.se)

Nu drar en ny säsong igång av Familjer på äventyr, såg trailern för programmet idag på SVT. Det gick en rysning igenom hela min kropp, minns förra året när ”vår” reklam gick på SVT vid den här tiden och det surrealistiska i att sen se sig själv på tv i 8 veckor.
Vi ångrar inte att vi var med, vi har fått så mycket uppmuntrande ord under året som gått, att man fått inspirera, trots att jag alltid hävdat att vi inte gjorde så mycket äventyrligt. Det ni såg på tv var vår vardag i Ecuador, dock med twisten att vi skulle återvända till exotiska Sverige…
Det vi är glada att vi fick dela med alla, var att våga följa drömmen och att det går!

Nu har vi varit i Sverige i 1,5 år. Alltså tid. Den är så svår att förhålla sig till. Tycker stundtals att tiden inte går alls i den takt jag vill och i nästa stund vill jag bara stanna upp. Sen vi kommit hem har Samuel och jag fått fasta jobb, utan att söka ett enda av dem, det kan vi till viss del tacka tv för, men mest ser vi att Gud varit med i den processen. För det är häftigt när två personer från en arbetsplats sitter i varsitt hem och tittar på Familjer på äventyr och nästa dag ringer varandra och säger nästan i munn på varandra: jag har hittat den vi ska ha till jobbet, och sen säger båda: Han Samuel på tv.
Sen ber jag en stilla bön till Gud och säger väldigt konkret ”Det jag vill är att jobba med kommunikation i en kyrka eller kristen organisation, men jag vet att sådana jobb knappt finns, men bara så du vet Gud, så är det det jag helst vill” och efter ett tag skickar en kompis jag inte hört från på länge, att någon i Saron vill ha tag på mig, det var något om ett jobb. Då har två som känner till mig och vad jag gjort tidigare tipsat om mig på typ samma dag. Och nu har jag titeln ”kommunikatör och samordnare” och jag stortrivs.
Det vi inte kommit så långt med är vår boendesituation. Vi befinner oss fortfarande i lägenheten i villan.
Nästa vecka börjar Beda på förskolan. Det är nu jag tycker tiden gått lite för fort. När blev hon en liten skojare? Nu 15 månader och börjar på avdelningen Räkan.

Så senaste nytt om kaffet. Vi har fått hem kaffe från Jipijapa (inte vårt eget) som vi ska provrosta. Vi har ett litet företag på gång tillsammans med två andra som vill investera 🙂 Men eftersom vi jobbar och livet rullar på, så har vi inte hunnit hitta ett bra rosteri, där vi kan testa vårt kaffe. Så om ni vet något bra, hör av er!

Nu ser vi fram emot att följa de nya familjerna i SVT och luta oss tillbaka och njuta av att det inte är vi som ska synas i år…

Läs om de nya familjerna här.

/Emma

Livspussel

Numera är vi en svensk småbarnsfamilj ut i fingerspetsarna. Arbetar, lämnar och hämtar i skola och på förskolan, roddar med tider hit och dit, fått vattkoppor, vabbar och allt sånt som hösten i en vanlig svensk barnfamilj innebär.  Jag har arbetat två veckor och trivs hur bra som helst, men man inser ju att man måste hitta ett flexibelt flöde för att det ska funka. Som tur är så har vi familj som rycker ut och hjälper till. We love you.

Tankarna om framtiden kommer och går hela tiden. Nu äntligen kanske vi kan börja tänka på vart vi ska bo på riktigt. Ska försöka ta oss till banken nästa vecka för att få svar på om vi kan få låna ”lite” pengar. Tror vi är lite unika, för som två 35 åringar innehar vi bara ett ynka csn-lån.

Och så Ecuador, som ständigt ligger där och gror i bakhuvudet. Det närmaste vi kommer Jipijapa och Ecuador är de 30 kg orostade kaffebönor vi har i sovrummet just nu. Inte från vårt plantage, utan från ett närliggande som har samma sort som vi har, men inte ekologiska. Dessa ska provrostas för att hitta rätt smak.
Det som också håller oss nära Ecuador är alla kallelser/förfrågningar vi fått att komma och prata i olika församlingar m.m. Vi har sen programmet gick på tv varit iväg på X antal ställen. Det är givande och vi hoppas också inspirerande att få dela med oss av Ecuador.
Vi har mer och mer fått dela med av våra personliga erfarenheter, av det sköra i att leva som vi gjorde. Skörheten i att komma nära människor, men också skörheten i att dela de tunga sakerna mitt i kallelsen.

/Emma

 

 

1 år med Beda

Idag firade vi vår lilla Beda som har levt 365 dagar på denna jord. Man kan förundras av hur en människa kan bli så självklar och så älskad, som att det alltid varit tänkt så här. För jag minns nyårsafton 2014 på stranden i Las Tunas, när jag ensam tog en promenad och bestämde mig för att 2015 skulle bli ett bra år. Sen åkte vi hem till Jipijapa igen och jag fick en känsla att något var på gång. Köpte ett gravtest och väntade med spänning den där stunden tills testet visar… +. Jag grät. För detta var ju inte alls vad jag ville och vad jag orkade med. Minns hur jag nästan föll i Samuels armar och nervöst skrattade och grät om vartannat… Så sa han, att detta visst är fantastiskt. Och visst har det varit helt fantastiskt at få dig min lilla skrutt. 5 personer i en familj är ett bra antal. Och trots att vi fortfarande inte kommit i ordning med livet här i Sverige, så har vi ändå kommit in i våra egna rutiner och det funkar okej som vi har det just nu, fast vi längtar vidare.
/Emma

Skärmavbild 2016-09-21 kl. 22.31.24.png

Emma presenterar dagens PLUS & MINUS:

PLUS
Värdet som är så gott emot oss.
Att jag snart börjar jobba och Samuel blir lite föräldraledig.

MINUS
De sjuka huspriserna i Västra Göteborg. Alltså 6,4 miljoner för ett radhus är sinnessjukt ju.

Te extraño

Saknar landet. På riktigt. Har inte haft förmågan att känna så sen vi kom hem. Visst har jag vetat att jag saknar Ecuador, men känslan, den där som gräver i ens inre har inte funnits där. Förrän nu. Nu kan jag drömma om att få gå på de smutsiga gatorna i Jipijapa. Köpa fisk på marknaden, prata med hon som alltid sålde grönsaker till mig. Åka på de slingriga vägarna till Cayo för ledig dag på stranden, eller ännu bättre köra vidare till Montañita och försvinna bort några dagar. Dagdrömmer till och med om Quito, att gå från svenskhuset till bageriet och köpa frukostbröd och en dunk vatten.
Nu känns livet där som en avlägsen dröm, något jag lagt i en papperslåda och stoppat undan i en vrå. Nu är jag här i verkligheten och allt jag kämpade med att förstå där borta är så enkelt här. Dagens rymt, det kulturella undertexterna, vilket av alla bröd i brödhyllan som är godast. Allt här funkar och allt kan jag. Men jag saknar att inte förstå, jag saknar att upptäcka nya saker. Att sticka ut var jag än går fram. Jag kände mig så modig då. Nu är jag mest bara grå. Men det är också skönt. Att vi fått varva ner, hitta strukturer och få andas igen.
Två världar som jag älskar båda två.
Börjat prata med Silas om hans hemland. Han fattar ingenting. Övar på ECUADOR. Som att han ska hålla kvar vid något av det i sin identitet.
Sigrid som förstår engelska bättre än spanska, hon som förra året pratade som en costeña. Och så lilla Beda som inte har en susning om vilket äventyr resten av familjen varit ute på innan hennes tid.

Människorna som stod mig så nära. Åh vad jag saknar er. Era hjärtan. Att ni lätt mig komma så nära.

Nej nu får jag sova. Får fortsätta drömma! /Emma

Ja jag tror

 


Oändlig och för evigt, Du som har skapat allt, Gud allsmäktig
Genom Helige Ande gav du oss Jesus Krist vår Herre och frälsare

Vi tror på Gud vår Fader och på Jesus Krist Guds son
Vi tror på Helig Ande, Vår Gud är tre i en
Vi tror att Jesus uppstått och gett oss evigt liv
Vår tro är byggd på det namnet Jesus

Du led och dog på korset
Du kom till vårt försvar
Din nåd blev vår räddning
Du gick till dödens rike
Uppstod i härlighet
För evigt på tronen

Vi tror på Gud vår Fader och på Jesus Krist Guds son
Vi tror på Helig Ande, Vår Gud är tre i en
Vi tror att Jesus uppstått och gett oss evigt liv
Vår tro är byggd på det namnet Jesus

Ja, jag tror på Dig
Jag tror att Du är uppstånden
Ja, jag tror att Jesus Herre är
För ja, jag tror på Dig
Jag tror att Du är uppstånden
Ja, jag tror att Jesus Herre är

Vi tror på liv för evigt
Gud född till människa
Vi tror på en helig kyrka
I enhet byggd på Dig
Vi tror att vi ska uppstå vid Jesu återkomst
Vår tro är byggd på det namnet Jesus

 

Så gick sommaren

Så gick sommaren och vi har inte uppdaterat mycket. Haft en okej sommar, men som småbarnsfamilj är det inte så utvilande att vara lediga 🙂

Nu börjar nya tider i familjen. Sigrid börjar 0:an på onsdag och Silas ska upp på stora avdelningen Kräftan. Beda hoppas vi få in på förskola till våren. I oktober börjar jag jobba. Ser med spänning och skräckblandad förtjusning fram emot detta. Samuel fortsätter som arbetsledare på Reningsborg.

Samuel predikade i Fiskebäckskyrkan förra söndagen. Klicka på länken för att lyssna.

Nu måste jag plocka ordning här hemma innan Samuel och barnen kommer tillbaka från lekplatsen.

/Emma